Om att funka

Det var inte mycket som funkade i dag på jobbet, datastrul... skitgrejor i vårt skitsystem som totalt ologiskt bara vägrade funka.

Jag vill att saker ska funka, saker i mitt liv som påverkar mig. På något vis tycker jag inte att det är så mycket begärt.

För jag blir så sjukt låg när det inte funkar.

Som tur var peppade min "mentor" upp mig, hjälpte mig... gjorde att jag stod ut med skitsystemet som tillslut faktiskt funkade.

En dag när J var i Norge försökte jag få igång vår digitalteve i sovrummet, och såklart funkade det inte. Först blev jag galen på teven, sen på mig själv som inte hade lärt mig detta innan han åkte, och sen galen på J som förklarade som en kratta över telefon.

Men det funkade också tillslut... fick byta sladd bara.

En sak slog mig häromdagen, när jag funderade på mitt jobb... varför jag känner mig lite malplacerad ibland. Det var att jag vill att det ska funka för alla, inte bara mig själv. I en perfekt värld skulle det vara möjligt, men inte som den är idag. Och det sänker mig lite, att jag inte kan få det att funka bättre än det gör.

Samma sak gäller mina vänner, jag vill så gärna att allt ska funka för dem. Så när de är ledsna blir jag också ledsen, för när något inte funkar för dem, ja... då blir det indirekt något som inte funkar för mig eftersom de betyder mycket.

Allt kan inte alltid funka, jag vet det.
Men med tanke på hur många gånger jag skrivit 'funka' i detta inlägg, så är det viktigt för mig. Ville bara skriva det.