Jag och I tog en långpromenad efter maten idag. Jag har verkligen längtat efter promenaderna, men har väl inte riktigt velat ge mig ut själv och sen har man varit ganska trött på kvällarna av allt som fortfarande är så nytt här.
Även fast vi ses hela dagarna på jobbet är det så skönt att träffas så här och bara "tömma ut" om allt som hänt under dagen som man inte riktigt kunnat prata om tidigare.
Dock så gick vi åt varsitt håll på slutet och för mig så började hjärnan gå på högvarv som alltid när jag promenerar. Jag vet inte riktigt vad det är, men av någon anledning så låter jag människor påverka mig så vansinnigt. Och inte på ett bra sätt. (Människor som jag oftast inte ens känner.) Utan på ett sätt som gör att jag nästan trycker ner mig själv till marken. Jag jämför mig med människor på ett sätt som jag vet att jag inte borde göra. Sådär att jag känner att de har något som jag aldrig kan uppnå; karriär, utseende eller nåt liknande. Och det gör mig tokig!! För jag känner lite att jag orkar inte riktigt ödsla energi på att gå runt och känna mig värdelös i förhållande till andra människor. Okej, kanske inte värdelös, men just det här att bara fokusera på sånt man inte har.
Dock så vet jag ju, att den person som påverkar mig absolut mest, är jag själv. Jag är den största kritikern i mitt liv och därför vet jag också att det bara är jag själv som kan peppa upp mig igen. Att kunna ta åt mig av beröm av andra har aldrig varit min starka sida.
Det kommer att ordna sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar