Tillbaka till vardagen

Det är komiskt vad man anpassar sig fort ändå. Känns som att vi bott här längre, trots att det bara är 2-veckors jubileum i morgon.

På jobbet har jag fått börja jobba lite med en kollega eftersom våra utbildningar ännu inte kommit igång än. Medelåldern är lite högre här än på min förra arbetsplats, och det känns riktigt bra. Stämningen är seriös och alla är så tillmötesgående mot oss som är nya. Jag inbillar mig att det är skillnad ändå på arbetsklimatet här i en storstad gentemot hemma i norr. Människor verkar faktiskt uppriktigt intresserade när de frågar om hur det gått med lägenhet osv. Eftersom den byggnad jag jobbar i nu är så gigantisk och rymmer ett stort antal kontorsnissar i kostym känner man även ett visst behov av att tänka en extra gång på hur man ser ut när man traskar till jobbet. Och än så länge känns det bara skoj.

Dock kan jag inte riktigt komma ifrån den här prestationsångesten som finns, bla när jag pratar med min gruppledare här. Man känner en press av att passa in, även fast man vet att det märks så otroligt väl att man inte kommer från Sthlm. Jag kan inte rå för att jag tycker att norrländsk dialekt låter lite....korkad. Och det är ju det sista man vill framstå som när man är ny på ett ställe. Hoppas att det går över.

Jag och I åkte in till Söder förra veckan, för att käka sushi och helt enkelt känna lite på innerstadsatmosfären. Det var ljuvligt, som att man blev påmind om vad det var man längtade till innan man flyttade hit. Just nu känner jag iof att det är väldigt skönt att bara komma hem och koppla av i lägenheten på eftermiddagarna, och möjligtvis åka in till stan på helgerna.

Pratade med svärmor idag, hon berättade att hon kände sig så nöjd när de åkte härifrån för en dryg vecka sedan, eftersom hon tyckte att lägenheten var så fin. Och sånt är så skönt att höra! Jag längtar verkligen efter att få visa min lilla mamma hur vi bor, var jag jobbar, hur jag går till centrum osv. Det enda hon eg frågar nu när jag berättar om något det är: "men du går väl inte i någon skog?" eller; "du behöver väl inte gå i någon tunnel?" Om hon själv visste skulle hon inte oroa sig.

Vi ska gå ut och äta med min kusin och hennes kille i morgon. Min "wild-and-crazy-kusin" som flyttar runt i olika länder så man har noll koll. Men för tillfället bor hon faktiskt i Sthlm, så det var ju klart att vi skulle träffas. Grön som jag är bad jag henne bestämma ställe, och galen som hon är; bokade hon bord på ett ställe som heter Döden i grytan. Kollade in hemsidan och blev en aningens lugnare faktiskt.

Stockholm är roligt, så många roliga människor och så många konstiga ställen.
Det är lite så det känns nu faktiskt; roligt helt enkelt.

J jobbar kväll i kväll, känns trist. Men å andra sidan; vi har kabeltv här, och kvällen bjuder på tre timmar Top Model! Hurra!