Välkommen fina matta!

På jobbet idag fick jag ett sms om att mitt paket hade kommit! Dock insåg jag att jag skulle bli tvungen att hämta det på den lilla skabbiga butiken, den där man knappt vågar lämna fram sitt Visa. Jag hade mycket hellre velat hämta det på Is butik.

Så när jag var där idag efter klippningen såg jag till att få så många kvitton som bara var möjligt. Helst hade jag velat filma hela förloppet, för säkerhets skull liksom.

Well, jag fick i alla fall min matta, och enl internetbanken har summan bara dragits en gång från kontot, så jag kanske helt enkelt klarade mig denna gång.

Den är så klart lika snygg som jag hade hoppats på, även om jag känner att det fula hallgolvet inte riktigt gör den rättvisa.

Hjälp, jag smälter!

Det har regnat hela dagen idag, och blåst som bara den... Både på väg till jobbet och på väg hemåt från eftermiddagens bravader ville jag så gärna skrika på någon förbipasserande att jag avskyr detta väder.

Och till de som slänger ur sig den fiffinurliga kommentaren; "men, du är väl inte så söt så att du smälter?" har jag bara en sak att säga; Jo....faktiskt.... jag är gjord av socker, fast råsocker, den där hårdbarkade typen, och jag smälter faktiskt i sånt här skitväder. Så lämna mig i fred medan jag skriker på vädret...

Jag var och klippte mig i dag efter jobbet. Efter ett tips hade jag hittat igen en frisör jag en gång gick hos i Umeå, som nu jobbade i Sthlm. Mitt minne av henne är att hon var kort, kaxig, fåordig och gjorde mig skitsnygg i håret. Så det gladde mig när jag letat mig fram till salongen och upptäckte att det var samma tjej som nu skulle sätta saxen i min kalufs.

Det gick väl....rätt okej. Nånting hände som gjorde att hon klippte av min lugg, luggen som jag sparat och sparat och just så pass fått bakom öronen. Efter att jag kom hem tog jag genast en dusch och la håret som jag är van det, och jag tror faktiskt att jag känner mig riktigt nöjd. Hursomhelst så bokade jag redan nu in en tid för färgning nästa månad, för bara det faktum att hon inte pratade sönder mina öron om allt mellan himmel och jord gör att jag gladeligen går tillbaka.

Favvoskål i favvofärg

Förra veckan var svärföräldrarna här en snabbis för att övernatta innan de dagen efter skulle åka vidare till Js bror i New York. Synd bara att de kom så sent, det blev mest hej och god natt då de väl kom hit till lägenheten.

Men en glad överraskning var att de hade med sig presenter sedan att jag fyllt år. Av Js syster fick jag en bok som jag redan börjat sätta tänderna i, och av föräldrarna fick jag pastilloskålarna som jag gissar att J skvallrat om att jag ville ha. Jag har ett antal färger av dessa små skålar, och nu utökades samlingen med de nya färgerna i svart och vitt!

På ett vis är det jobbigt när jag får napp på nya fina saker, för hon som jag helst av allt vill visa sakerna för är inte här... Men hon kommer på fredag! Världensbästasnyggastorasyster! Ibland längtar jag efter henne så mycket att det gör lite ont i magen.

Det var på tiden

Äntligen fick jag tummen ur och sydde nya kuddöverdrag till kuddarna vi har på sängen. En gång i tiden var de lila och rätt fina, sen har de mest bara varit lila de senaste två åren. Men i helgen hittade jag ett tyg som kändes riktigt bra, en färgklick i det annars helvita sovrummet. Synd bara att jag alltid är så opeppad när jag väl sätter igång, har för varma kläder, sitter för obekvämt och trångt till, så jag blir alltid smått irriterad och därmed lite slarvig när jag väl sätter igång.

Men men, tycker i alla fall att de gjorde sig rätt bra på sängen

...och på jobbet går det också jättebra?

Jag har verkligen försökt att inte sno den där titeln från Martina Haags bok, men i dag passade den så otroligt bra.

Sen jag flyttade hit tycker jag att saker och ting har ordnat sig så sanslöst bra. Allt har flytit på med lägenhet, jobbet, och vi har gjort en massa roliga saker på helgerna och ibland kvällarna. Men häromdagen kände jag att jag störde mig på precis allt på jobbet!

Jag har blivit placerad i en grupp med diverse personer som tillsammans ska ansvara för ett antal kunder på min avdelning. Och av någon anledning så känner jag mig så vansinnigt osugen på detta. Nästan lite tonårsgrinig. Samtidigt så känner man hela tiden att man måste ge det en chans, kan inte klaga utan att veta något, och vad ska min chef tycka egentligen om jag bara surar för att hon vill att jag ska göra något jag inte råkar vilja just nu.

Överlag så kan jag bli så otroligt låg när jag känner att jag inte kan så mycket som jag skulle vilja. Så har det varit på alla jobb jag nånsin haft, och jag vet ju också att det blir faktiskt bättre.

I ett sånt här läge önskar jag att man var 15 år äldre, att man hade lite mer pondus att få förklara vad som inte riktigt funkar.

Som tur är trivs jag så otroligt bra med de medarbetare jag har runt omkring mig. Jag har I just bakom ryggen och bredvid mig har jag min "team-partner" som jag jobbar med. Vi två är så skrämmande lika tycker jag, på både gott och ont. Och rätt komiskt också med tanke på att han är 42 år och man.

Något annat som skiner upp lite är helgen då vi ska ut och käka, samt nästa helg då storasyster kommer och hälsar på. Jag har även kommit i gång lite med träningen, har mest gått på olika danspass och jag känner att jag får en energi som jag verkligen behöver.

Nu ska jag kolla in Roomservice och störa mig lite på att programmet numer handlar om Johnnie och Mattias stjärnstatus, än om inredning.

I dag är jag en grinig cyniker, och ibland måste man faktiskt få vara det...

Nostalgitripp

Den här veckan har jag haft ovanligt många nostalgitripper, barndomsminnen som dyker upp. Kan det vara så attt jag fortfarande inte riktigt kunna smälta att mamma och pappa överraskade i tisdags; familjen med total avsaknad av pokerfejs i vanliga fall.

Bland annat så blev jag så otroligt sugen på "marknadsgodis" häromdagen. Såna där nougatbitar och stark mint som i princip består av socker och färgämnen. På marknaderna där jag bodde när jag var mindre kunde jag och pappa köpa typ ett kilo och dela på, som vanligt tyckte mamma inte om våra godisar. Vi testade tom en jul att göra egna, de blev rätt bra faktiskt! Förutom att de med mintsmak fick samma färg som Babsans hår...

En annan sak jag kommit att tänka på är barndomsfrukostarna. Jag och en kollega diskuterade frukostvanor, då han har fem barn måste man hålla rätt god ordning menade han. Själv minns jag helgmornarna när pappa steg upp runt sju och började med några bullar från frysen för att sedan ta någon macka. Mamma hon sov gärna så länge det var möjligt, och själv steg man upp någonstans mittemellan. Och eftersom vi alltid hade extrasaltat bregott hann det bli rätt så flytande innan siste man stigit upp för frukost. Hade man otur kunde man även se vissa spår av att kissen varit och smaskat i smöret.

När jag berättade det frågade kollegan (lite smått förvånat) : men varför ställde man inte in smöret mellan varje gång? .... jag vet faktiskt inte, man gjorde det bara inte helt enkelt.

Jag ska snart äta lite chokladtårta till efterrätt, den franska som mamma och pappa hade med sig i tisdags. Och faktum är att den smakar precis som en klassisk julkaka vi alltid gjorde förut: Kristinas chokladrutor.... Tur att jag ska träffa dem snart igen.

Ps: jag har beställt den snygga pappelinamattan nu till vår hall, en likadan som snygga storasyster har. Hoppas den kommer i veckan!

Sweet saturday

Gårdagen var ljuvlig.

När jag fyllde år fick jag ett litet bad-kit av J med bubbelbad, duschkräm och en sån här mjuk liten boll som man ska tvåla in sig i. Så på förmiddagen tog jag ett lååååångt varmt bad med skum som steg ca 40 cm ovanför badkarskanten. Det var länge sen man tog ett sånt bad kan jag säga! (Jag hade tänkt säga den klassiska "det var inte i går"....men det var det ju faktiskt!)

Sen gick vi in till centrum och handlade middag. Jag fick sushi och jolt cola; en fantastisk kombination!

På kvällen åkte vi till Debaser för att lyssna på Umeåbanden David Sandström Overdrive och International Noice Conspiracy. Säga vad man vill om Umeå men musik kan de i alla fall. Synd bara att det var lördagkväll och utgång för de flesta, dvs inte bara oss som ville gå på konsert. Så det var rätt trångt, svettigt, många knuffningar, och glassplitter under dojjorna. Men men... det var en bra spelning.

Tur att J är lång och kan fota....

Snygg, snyggare, snyggast!

Jag fick även pengar av mamma och pappa när jag fyllde år och har börjat fundera på vad jag ska lyxa till med för köp.

Förra veckan hittade jag och J till Urban Outfitters, som jag så länge velat gå på, och när vi väl kom in kände jag mig som ett barn i en godisaffär. Det är framförallt två t-shirts som etsat sig fast hos mig:

I'm nothing without my Hoffee in the morning - Klockrent...




Champagne et novocaine - med glimten i ögat såklart!




Tårtspade i form av en sko från Bluebox. Så att man vulgoäta tårta med lite stil!

Jag blir så tagen av min egen goda smak ibland...

Ny köksduk

(orkar inte räkna inköpen längre)

Jag är inte så mycket för textilier har jag märkt.
Än så länge har vi inga gardiner, inte så mycket mattor och knappt några dukar.
Jag har kärat ner mig i plastmattorna från Pappelina, och har hittat snygga Marimekkotyger som jag absolut kan tänka mig att ha som gardiner. Och jag tror det är just det; att man letar efter den perfekta!

Det hände mig när jag var på Älvsjömässan för ca 2 veckor sen. Jag såg en filtduk i svart som skulle passa otroligt bra till vårt nya köksbord. Såklart hade de sålt slut på de svarta, så jag fick helt enkelt glömma den snygga duken.

Så var vi inne i stan helgen efter och letade efter något helt annat, och gick bla in på Mique. Och vad säljer de där; om inte min perfekta köksduk!! Jag högg den så snabbt jag kunde, och se: den är perfekt!

Sicko

Vi var och såg Sicko förra helgen, Michael Moores nya film om sjukvården i USA.
Efter att jag och J irrat runt inne i stan på jakt efter den perfekta biografen hamnade vi ändå på den där gigantiska på hötorget. Eftersom jag var lite snuvig hade jag hur mycket kläder som helst på mig, och inne på biografen fullkomligt kryllade det av tonåringar som skulle gå på bio. Så efter att vi kirrat biljetter, sådär 10 min efter att bion börjat, skulle jag köpa popcorn. Stressad som jag var beställde jag första bästa meny som jag såg på en skylt... jag gick därifrån med 2 liter cola och ungefär 3 kg popcorn. J skrattade och undrade vem som skulle äta allt.... jag teg.

Jag fullkomligt älskade Roger and me, och Bowling for Columbine, så jag hade ändå rätt höga förväntningar. Först kände jag mig lite besviken, tyckte att filmen var mer som överdriven satir än en brutalt komisk dokumentär; vilket jag upplevt hans tidigare filmer som.

Filmen kändes lite seg och jag saknade de där klockrena porträtten av amerikanska medborgare som visar på konsekvenserna av den amerikanska politiken. Ex kvinnan som blev uppsagd från GM och levde numera på att flå (ja, faktiskt) kaniner hemma på sin gård. Eller mannen som sover med ett gevär under huvudkudden.

Den enda person som berörde mig ur denna film var en hemlös och utarmad kvinna som sökt vård på en mottagning. Men då hon saknade sjukförsäkring blev hon skjutsad i en taxi och dumpad utanför ett härbärge, utan att förklara för kvinnan vad som överhuvudtaget hände.

Jag gillar både Michael Moores filmer och hans böcker. Och det känns skönt att man faktiskt kan sålla mellan verklighet och fiktion. Jag vet att MM är ute efter att göra sensationella filmer, och vrider det såklart till dess fördel, men det gör mig inget, han underhåller mig så gott ändå. Däremot blir jag rädd när amerikanska filmare med motsatt politisk åsikt hävdar att MM har för stor makt över ex europeiska studenter; att vi köper allt han säger...
Well...den mannen vet nog inte att det kanske är just det som är den väsentliga skillnaden mellan oss och många i USA; vi kan faktiskt sålla...

Ny ålder - nytt utseende

Eller är det bara så att jag har så otroligt lite att göra på kvällarna, så det enda jag kan roa mig med är att byta bakgrund på min blogg?

Familjen Lurig

Jag fyllde år i går....ingen undgick det nog för jag sa det med ungefär fem minuters mellanrum på jobbet i går. Jag var väldigt uppspelt, ville hem och grejja tårta, se vad J hade köpt för present till mig och sen invänta bror med flickvän och I med lillasyster som skulle komma på kvällen.

Tårtan blev fantastisk om jag får säga det själv Och idag, dvs efter en dag i kylen, var den faktiskt ännu godare än vad den var i går.



Det konstiga var dock att klockan började närma sig sju och mamma hade inte ringt för att gratta mig än... De enda som hade ringt den dagen var Fortum och jag ville så gärna berätta för kundtjänstkvinnan att jag faktiskt fyllde år, och hade inte tid att blockera linjen med hennes funderingar. Så när det plingar på dörren runt halv åtta, så står inte bara storebror där....utan mamma och pappa också!! Och med hur mycket fika som helst!

Konstigt blev det....jag kände mig som farmor...blev tvungen att sätta mig ner och oja sig lite för att lägenheten helt plötsligt var fylld av folk som jag inte väntat mig Det visade sig att pappa varit på kurs den dagen och att de bott hos min bror, och bara inte berättat för mig att de skulle ner dessa dagar. Och jag fick inte bara en massa fika utan även en massa presenter!




En liten kaféguide
En snygg liten väska från 10 gruppen
Ett grattisbrev från världens sötaste syskonbarn
Två galet gulliga ugglor
Och en massa annat..... så mycket att man kan tro att jag fyllde jämt

Ja må ja leva

Japp, hela en dag äldre idag än vad jag var i går!

Vad var det som hände egentligen?

Drömde jag eller åkte Patrizia ur Idol i fredags?
Är verkligen den där Sam kvar i tävlingen och har Peter Jihde någonsin varit så malplacerad förut?

Det händer något med TV utbudet och jag gillar det verkligen inte. Mina fredagkvällar känns nu en aning rubbade och frågan är om det kommer gå så pass långt att jag ska börja titta på det fantastiska Doobidoo istället på SVT.

Som tur är ska Prison Break börja snart igen. Jag älskar verkligen serier där läskiga typer blir dödade om och om igen, men som alltid lyckas kravla sig fast, som har "slutat" ungefär en miljon gånger men alltid fortsatt på ett sätt ännu mer bisarrt än tidigare. Rackarns vad jag ska se tv i höst...

Liten notis:
Såg trailern för en kommande romantisk komedi när vi var på bio i går.
En scen med en smått hysterisk kvinna som sitter på ett flygplan och blir serverad en sån här miniflaska med sprit, och skriker till flygvärdinnan:

"Hey! I'm an alcoholic, not a Barbiedoll, give me a real bottle, okej!!"

Jag älskar kvinnor som vet vad de vill...

I am a member

Jag har köpt träningskort och börjat träna! Finally!
Har längtat ett bra tag nu, och när jag har så pass nära till två olika anläggningar har jag inte haft någon riktig ursäkt längre.

Guldkort, ett år på SATS blev det. Känner mig riktigt nöjd. Jag har hunnit vara på två pass, och det är klart, när man varit van att träna i Umeå på en av europas största anläggningar känns det mesta rätt litet. Men passen har hittills varit riktigt roliga, och framförallt har de gett mig både träningsvärk och energi. Precis det jag längtat efter med andra ord.

Det är rätt så tacksamt att kliva in på ett gym i Stockholm och med norrländsk dialekt förklara att man är ny och inte har en susning om hur man ska göra. De tar hand om en som om man vore av guld! Roligast var mannen i medelålder som frågade "hade du roligt?" när jag kom tillbaka från ett pass han tidigare visat mig vägen till. Sen vinkade han såklart hejdå när jag gick också.

Den norrländska instinkten säger ju så klart: "Spring fort som tusan!" när någon är så trevlig, för det bara måste finnas en baktanke. Så tänkte jag rätt mycket i början på jobbet också när okända människor hejade på mig i hissen. Men jag har börjat vänja mig nu... Det är rätt så trevligt att människor från höger och vänster ropar godmorgon när man kliver in på kontoret på mornarna.

Mitt mål just nu med träningen är i alla fall tre pass i veckan, vilket inte borde vara några problem. Sen har jag även sagt att jag ska försöka börja gå på någon form av stryrketräningspass... deadline för de passen är innan jul så vi får väl se när jag känner mig tillräckligt mogen.

Ikväll blir det bio med popcorn och hela köret för mig och J. I morgon ska jag smita iväg och jobba lite då vi måste jobba några timmars övertid nu i oktober: klirr i kassan betyder det!

Nya tag

Det blev inget lägenhetsköp för I, inte denna gång i alla fall. Kände att jag blev så otroligt uppspelt och nervös när budgivningen pågick för fullt i hennes mobil medan vi satt på utbildning på jobbet.

Det är som svårt det där; att vara den som står bredvid, för man känner ju att man måste säga saker och tycka till. Men när man aldrig varit i situationen själv är det inte alltid så lätt alla gånger.

Som när I frågar hur mycket hon borde bjuda när det verkar som att de andra aktörerna bara fisbjuder:

I: Men ska jag lägga så mycket eller så mycket så att vi kommer upp i den där summan?
Jag: Jamen....det är väl bara att lägga det där, och se vad de gör!
I: Nej! Det kan jag ju inte göra, då är jag ju borta direkt!
Jag: (D'oh! Eh....ja...just det...det var ju inte så bra förstås...)

Eller när vi sitter på Sats för att jag ska köpa träningskort och I får sms om att det lagts ett bud som var över hennes smärtgräns:

Jag: Ok, men det kommer nya chanser! Den här var inte tänkt för dig helt enkelt! Nu tar vi nya tag! (Så där överdrivet klämkäckt)
I: Nej, nu vill jag sörja den här en stund, SEN kan jag ta nya tag
Jag: (D'oh! Klart att man måste få sörja först....varför ska du vara så där överdriven jämt!)

Lite senare:

Jag: Jamen....vad säger du? Har du lust att hänga med till mig och svullofika lite?
I: Nej, jag vill helst bara gå hem, vila och sen äta något
Jag: (D'oh! Klart man vill vara själv efter ett sånt här bud. Bara för att du hela tiden söker efter anledningar till att få fika!)

Det ska snöregna här i morgon. För att inte riskera att bli nerslagen om jag slänger ur mig något klämkäckt när hon kommer till jobbet sådär lagomt blöt på morgonen, bör jag nog klura ut en välkomstreplik redan i kväll...

Önskelista

Jag fyller år snart, hurra hurra! Om prick en vecka för att vara exakt.

I fyllde ju år för inte så länge sen och vi har båda konstaterat att med åren har det blivit alt svårare att komma på saker man önskar sig.

Har dock lyckats knåpa i hop en liten önskelista för familjen, sen är det bara att hoppas på att de kommer ner snart igen!


Köksklocka från Stockholm Design House



Koppar, skålar och kanna från Cult Design, Pausserien



Väska från 10 gruppen



Diverse höstläsning


Kaffemugg från Filippa K

Gynekologen i Askim

Det går en serie på SVT som är helt underbar.
En svensk serie om en gynekolog i ett litet samhälle, där alla är otrogna åt höger och vänster med alla dess diverse konsekvenser.

Första avsnittet inleddes med att en äldre dam fick veta att hon fått klamydia. Det skulle senare visa sig att hon fått detta av sin man som hon varit gift med i över 30 år men som vid ett tillfälle var otrogen. Som straff tvingar hon sin man att bo i boden, och för att förklara detta för sin dotter som dessutom är nygravid säger hon att pappan blivit radonallergiker.

I kvällens avsnitt avslöjades dessutom att gynekologens frus älskare är hans dotters nya pojkvän. (!) Jag kan knappt bärga mig inför familjemiddagen då alla dessa möts för första gången tillsammans!

Andra lysande bra svenska serier som gått på SVT är:

• God morgon alla barn (2005)
• Lite som du (2005)
  
• Om Stig Petrés hemlighet (2004)

Det finns ingenting jag går i gång på som serier om svenska svenssonfamiljer med bisarra hemligheter och en underliggande svart ångestfylld ton som gör att man själv skruvar på sig i tv-soffan och vägrar inse att man själv är rätt svensson när allt kommer omkring.

En tillfällig gäst...

Nu är det bokat:


Fredag 14 december 2007 kl 19:00
Dansens Hus
Parkett vänster, rad 17 plats 614

Förväntningarna är skyhöga

Men sanslöst va gott!

Av en slump hittade jag min efterlängtade baklava när vi handlade på Citygross idag. Utan att veta hur det egentligen smakar har jag suktat efter det ett tag nu.

Och den var så god att jag funderar på att brotta ner J och sno hans bit också.

Skön musik?

I torsdags följde jag med I till stan för att kolla in en lägenhet hon var intresserad av.

Kvällen följdes sen av konsert på Debaser med Umeåbandet The Perishers. Det var superkul, och speciellt roligt att träffa trummisen och hans nyblivna fru eftersom jag känner de sedan tidigare. Spelningen var super och det var allmänt roligt att göra något en torsdagkväll sådär. Även om jag kände mig lite stressad då tiden började bli waaaay past bedtime för min del. Med oss var även J och en jobbarkompis till honom.

Recensionen av konserten som följde två dagar senare var helt OK, även om det kändes som att recensenten föredrog de tidigare plattorna som inte var lika "mainstream" (SvD) som den nya skivan.

På tal om musikrecensioner så spelade även Feist i Sthlm förra veckan, och trots att jag inte var på konserten så läste jag omdömet med stort intresse...men blev så besviken. Recensenten tyckte att det var synd att hon inte "vågade mer", att hon var för tillbakadragen, och valde låtar som inte passade osv osv...
Det jag började fundera över efter denna recension var; undrar om en manlig artist någonsin fått det omdömet att "han borde våga mer". Jag tror faktiskt inte det. INGEN skulle skriva så om en man, och det kanske må vara för att män tar för sig mer. Men jag blir irriterad när en recensent tar för givet att en kvinna är blyg och försiktig när man har ett scenspråk som är relativt lågmält, MEN definitivt genomtänkt, proffsigt och personligt.

Det blev inte bättre av att jag dagen efter läste i SvD att moderaterna tänkt kvotera in kvinnor på sina valsedlar inför nästa val. Hela 40 % ska vara kvinnor! För tänk! Vad skulle hända om de råkade vara 50 %, eller, hemska tanke: 60%!!! Då skulle de ju vara i majoritet. För min del kan man nästan lika gärna låta bli, om man inte är beredd att satsa på jämställdhet fullt ut.

Och tidningar som tänker att de måste ge kvinnor mer plats i media; förnedra oss inte då, och kalla oss försiktiga, utan skriv något vettigt som ger oss lite kred för att man orkar vara kvinna i ett borgerligt samhälle.

Sushikoma

I tisdags var jag och I på Casa Cor; en inredningsutställning som var uppbyggd med ett antal olika rum med olika teman. Det var rätt kul, även om det kanske inte var så spännande som vi hade hoppats på. Inredning på det sättet blir oftast mer som abstrakt konst, än något som kan ge inspiration till egna idéer.

Efter besöket mötte vi upp en kompis för att käka all-you-can-eat-sushi! Vi la sushiförbud på oss själva flera veckor innan bara för att begäret skulle vara så stort som möjligt. Och vi åt sushi...mycket sushi. Och GOD sushi. Efteråt rullade vi hemåt nöjda och mätta. Idag, så här en vecka senare, drömmer jag dock fortfarande om de goda tofukuddarna

Många bitar blev det... 16 för att vara exakt

En dag som denna

Så var kvällen uppbokad;
Ska kolla på lägenhet på Söder åt I
Sen en runda på stan
Mat på Tacobar
Konsert med Perishers på Debaser

Jag står på jobbet och lyssnar på Hello Saferide medan jag tittar ut på det soliga höstvädret, de vackra "karlsson på taket-husen" och tunnelbanetågen som åker förbi

Det är lustigt hur livet kan kännas så perfekt ibland