Det är något med hennes fingrar som gör att jag är så otroligt snygg när jag går därifrån.
Frisörer har tidigare för mig varit ett nödvändigt ont. Jag har ofta svårt att beskriva vad jag vill när jag går dit, blir därför alltid missförstådd och därmed alltid missnöjd.
Tidigare gick jag till en barndomskompis som jobbade som frisör; det var hur bra som helst. Jag kunde beskriva huller om buller hur jag tänkte, jag kunde visa bilder och hon förstod.
Men däremot så var det nästan alltid så att precis efter att jag gått därifrån kände jag mig sisådär i håret, det var först efter ett par dagar som jag kunde känna mig nöjd.
Idag färgade jag håret, ljusare än tidigare, det svarta partiet ska vi låta växa ut sakta men säkert. Färgen blev perfekt, och som hon stylade mig! På några mikrosekunder fick jag värsta hollywoodluggen, spretig och härlig. Och det är imponerande, att man kan få mig att tycka om min lugg som i vanliga fall är bland det största störningsmomentet i mitt liv.
Jag satt mest och log på tunnelbanan när jag åkte hem, och när jag sedan traskade sista biten hemåt med Sahara Hotnights Visit to Vienna i lurarna kände jag mig oförskämt snygg.
I har flyttat över till en arbetskompis nu för att bo där de sista dagarna innan the big flytt. Jag måste erkänna att nu känns det helt plötsligt lite tomt här, det var ju lite mysigt när hon satt här på madrasshögen... hon och J satt med varsin dator i knäet, jag sprang runt som lilla mamma och plockade, fixade fika och grejjade.
I morgon ska vi ut och äta på restaurangen Stekpannan på söder, med två kompisar som hjälpte oss när vi flyttade ner. Så det är dags att bjuda igen med lite mat helt enkelt. Min plan efter att ha studerat menyn lite är:
Vitlöksbröd till förrätt
Vitvinspocherad rödspätta med musslor, kräftstjärtar, sparris och husets vitvinssås. Med pommes duchesse till huvudrätt
Och förhoppningsvis ett glas vitt till detta! :)