Förra veckan hade vi inbrott i vårt förråd. J upptäckte det när han skulle hämta upp vinterdäcken till vår bil.
Tyvärr så är jag en liten hamster som sparar allt och lite till, så vi har rätt många kartonger nere i det lilla förrådet. Som tur är har man ju mest saker som bara är kul för en själv, och ingen annan. Typ gamla skolböcker och sånt.
Det tråkiga var bara att v a r e n d a kartong var öppnad och utsliten, så jag och J sorterade i drygt en timme i går för att få alla pinaler på plats. Efter lite inventering verkar det som att det "endast" är Js fiskegrejor som saknas.
Jag känner mig inte så lidande av det faktum att någon annan rotat igenom alla ens saker, utan snarare det faktum att man känner sig lite osäker. Och det är precis den känslan jag jobbar så hårt för att bli kvitt, den här känslan av att hela tiden måsta känna; "tänk om"
Tänk om man blir överfallen om man går ute när det är mörkt
Tänk om någon kommer in i lägenheten om man glömmer låsa för en sekund
osv...
En sån här gång känns det skönt att ha J som kan tala en tillrätta med jämna mellanrum, och från och med nu; så sover fiskegrejorna i klädkammaren!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar