Men var är all snö?

Vädret är verkligen ett hett ämne just nu; på jobbet, när man pratar med mamma i telefon, i tidningar och på teve. Det är för varmt för årstiden. Och världens politiker har diskuterat utsläppsrättigheter på Bali så intensivt att gubbarna gråter av förtvivlan.

Och jag tror, att för första gången så har faktiskt den här eviga klimatdebatten satt vissa spår i mig. Vi åkte till en återvinningscentral i går för att slänga gammal elektronik, och som ett barn så stod jag bara där och förundrades över hur mycket skräp folk verkligen slänger! Helt otroligt! Inte nog med det; det första jag läste i morgontidningen i morse var just ett reportage om konsumtionen och dess konsekvenser. En anställd på en återvinningscentral berättade om en gång då ett par kom och slängde 40kg spegelvägg. Vad ska man med 40kg spegel till?????

Det är sorgligt, jag vet, men jag har ofta tagit till tankar som att "jag har redan dött när världen kollapsar", så det är ingen idé att riktigt bry sig. Men nu är det som att dessa tankar bara studsar tillbaka, och jagar på mig.

I tidningen var det bla ett ekonom från SEB som sa att den ökade konsumtionen egentligen inte var något större hot, för de produkter vi konsumerar blir mer och mer miljövänliga och går att återvinna i allt större utsträckning.
"Bra, tänkte jag... bra sagt! Så kan jag resonera med mig själv när samvetet gör sig till känna!"
Men då kontrade en miljömänniska med det faktum att även om människan gör miljövänliga bilar så ökar ändå bilkörningen. Och resultatet blir ändå negativt för miljön...
"D´oh!"

Min bror brukade vara expert på kovändningar när det gäller karriärval; ena dagen jurist, andra dagen jägmästare. Men vette tusan, om jag inte måste klå honom och seriöst överväga att bli sopgubbe. Alltså inte en sån som samlar i hop sopor, utan en sån som står på centralerna och förklarar varför datorer och skärmar inte ska lämnas på samma ställe. Det kanske skulle vara betalning nog för mina miljösynder?