Konsten att fuldansa

Jag och I hade planer för gårdagen... det är lustigt att vi fortsätter att planera rätt mycket när vi vid det här laget ändå har lärt oss att det aldrig blir som vi planerat.

konserten som vi tänkt gå på var full när vi kom, så lite snabbt försökte vi komma på var vi skulle kunna gå istället. Det var svinkallt ute, så prio ett var att det skulle vara nära.

Så vi smet in på ett ställe vi hört talas om sen tidigare. Medelåldern var relativt hög, jämfört med oss, och trots inställningen om att vi skulle fuldansa rejält och bara släppa loss regerade vi ändå stort. Det kanske är det som är knepet ändå när man är ute och dansar; skiter i alla andra och intalar sig själv att det man gör, gör man så mycket bättre än någon annan. Jag hade i alla fall sjukt roligt, jag som i vanliga fall är en stor motståndare till dans ute.

Vi gick vidare, jag visste sedan tidigare att det var det ultimata haket för att fortsätta vår fuldans. Dessvärre hade folket där fått i sig en aaaaningens för mycket dricka, så det fanns inte direkt något utrymme för vår uppvisning. Dessutom blev vi uppbjudna och tilltalade av diverse personer som inte var intressanta för fem öre.

Och det var vårt heta samtalsämne när vi x antal timmar senare strosade hemåt till I med pommes och cola i handen; vad är det med killar/män/gubbar som gör att de har så grymt taskig tajming? Hur kan de ha sån total avsaknad av känsla när de är ute en fredagkväll och förmodligen försöker få med någon på "efterfest"? Det fascinerar mig, synd bara att det inte riktigt finns läge för såna frågor när man dissar en onykter gubbe från Pajala en fredagkväll i Sthlm.

I dag är jag trött, ska se på film och melodifestivalen (of course).