Dagen som aldrig tog slut

Ja, så kändes det ett antal gånger idag.
Skitärenden, strul o en massa annat som överföll mig.

Jag blir så trött av känslan att hela tiden bli motarbetad, av människor som sinkar mig.

Lyssnade på Markus Krunegård när jag gick hem:

"Hela världen är så underbar om man är korkad dum och glad"
Ja, det är nog lite så. Allt skulle vara så enkelt om man bara inte brydde sig så mycket hela tiden. Om man lät andra bry sig istället.

Men någonting gör ju att man inte väljer att göra det så vansinnigt lätt för sig, någonting som känns väldigt obegripligt emellanåt.

En kollega brukar resonera så, att det är bara att släppa vissa saker, inte bry sig helt enkelt. Som att man kunde välja. Och det är då jag tänker, att om det var så enkelt att man kunde välja rakt av, borde man inte valt det alternativet för länge sedan då?

Sen att känna sig nöjd med sina val är ju en annan sak, men jag tror att man gör många val utan att kanske tänka varför man gör de. Och om det verkligen är en själv som gör alla de val som påverkar ens livssituation.

Det är en sak att gå runt o vara bitter över att man gjort felaktiga val som man ångrar, och en annan att vara arg över att de val man ständigt gör.

Idag valde jag att grina i hop lite, skita i allt tillslut för det spelade ingen roll vad jag gjorde. I morgon kommer det att kännas annorlunda, jag kan välja att se annorlunda på situationen i alla fall.