Komma till insikt

Okej, vi måste prata om en sak.

En sak som jag känt på mig under en längre tid, men inte kunnat sätta fingret på det.
Så läste jag en artikel om det i morgontidningen i går, och då blev det genast tydligare att jag har ett litet problem.

Jag är en ältare.

Och det är ett tvångssyndrom.

Ältaren oroar sig för saker, tar på sig skulden, tänker hela tiden; men tänk om, oroar sig för vad som komma skall och tänker alldeles för mycket på saker man ändå inte kan påverka.

Det blev en liten konstig grej med I idag, missförstånd osv, sånt där som är totalt onödigt... men det händer, tyvärr. Och nu undrar jag hur jag ska kunna släppa detta. Klassiskt exempel på sånt som skapar ett ältande hos mig.

Och det är bara en av alla saker som rör sig i mitt huvud. Saker som jag helst bara vill trycka ut genom ena örat och tänka att; jag kan ändå inte göra det ogjort. Och jag kan inte göra något åt det!! Det spelar ingen roll riktigt om nån säger saker som att; men vad ska du göra åt det?

Ja.. ingenting kanske, men om jag kunde skulle jag sluta tänka på det omedelbums

Varför är det så? Hur kommer det sig?
Om det hände något i min barndom som skapade allt detta, då är det läge att berätta det för mig, kära föräldrar och syskon.

För jag känner ibland att jag inte orkar. Som att hjärnan väger 100 ton när jag ska sova för jag tänker, tänker, tänker, tänker och tänker.

Och jag är så övertygad om att detta är en av bovarna till mina dåliga leder, att all ängslan sätter sig fast på min kropp som sedan resulterar i jobbig värk som gör att jag dessutom blir fysisk trött av alla tankar.

Jag vet inte hur många timmar jag redan funderat på var vi ska äta nästa helg tex, eller hur många personer jag konsulterat kring vad jag ska ge I i födelsedagspresent. Eller hur många samtal jag ringt min storasyster under mitt "vuxna liv" för att bolla både det ena och det andra. Tänker, tänker, tänker.

Skit också... så känner jag.
Skitskitskit

Okej... jag menar inte att skrämma upp någon stackars anhörig nu, men jag måste bara får skriva av mig. För den här sidan är ju en av alla mina ält-ventiler här i livet.