Inte gubbar i den bemärkelsen av gamla män.... utan män som rent ut sagt är dumma i huvet och som pratar med mig och övriga kvinnliga kollegor som om vi skulle vara 10-åriga skolflickor.
Fick total snedtändning i dag av en man som helt plötsligt fick för sig att berätta för mig hur jag skulle göra mitt jobb. Ville på nåt vis säkerställa att jag gjorde som det var tänkt.
Han menade kanske inget illa (för han förstår inte att även om man inte vill det, så kan man inte säga en sån sak), men jag uppfattade det som otroligt ifrågasättande.
Jag och min kollega hade aldrig fått detta tillrättavisande om vi var män.
Det sjuka är att i princip samma sak hände i förra veckan. En äldre manlig kollega kommer fram till oss för att påpeka att "det här är inte okej... det här får ni fixa"
Svårt att förklara vad det gällde, men jag stod faktiskt bara och gapade och hänvisade honom till min chef. Och för en stund tänkte jag faktiskt samma sak där; unga tjejer... det är så enkelt för honom att "styra med hela handen" och tänka att man ska följa minsta vink.
Glöm det.
Jag har kortare stubin än så.
Tyvärr så var jag så arg pga dessa händelser i dag att jag berättade för en kollega i lunchrummet om en annan händelse som hade gjort mig rätt upprörd. En mailkonversation mellan mig och en av våra beställare som jag tyvärr inte visste hur han såg ut.
Tyvärr, för att... han stod visst 2 m ifrån, och satte sig sedan o käkade lunch bordet bakom oss.
Men skit också...
Jag tror i bland att jag faktiskt skulle kunna bli en rätt bra chef, för inte en enda gubbe skulle sätta sig på mig. Det är f ö en sak som jag verkligen uppskattar i min förra teamchef; hon tar varenda konflikt som uppstår, det är självklart för henne att ta allt sånt i vårt ställe.
Tror att jag går i gång på det, jag ska ha henne som min förebild i fler situationer känner jag.
Typ så här ser hon ut (haha)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar