Uppgiven

Lägenheten var bland det risigaste jag sett, skit.
Men det gör iof inget, för den har redan stigit lååångt över vad jag max hade tänkt bjuda.

Det är jobbigt, att bli uppgiven av småsaker.
Det ligger o stör i bakhuvudet, speciellt på jobbet när man sitter där och helst av allt bara vill gå hem och inte prata med någon.

Behöver å andra sidan sysselsättning, har en del inplanerat denna vecka; mer shopping med I, käka crepes med jobbet, och sedan konsert på fredag. Spinnar 3 ggr i veckan nu också, funkar fint. Är alltid rätt osugen, men det går som på ren automatik nu.

Allt kommer ändå att ordna sig, på ett eller annat sätt.
Förr eller senare, även om det är svårt att se just nu faktiskt.