Tårta på tårta på tårta

Oj, vilket kalasande det varit de senaste dagarna, och om det är några som kan kalasa så är det min familj! Fråga bara de ingifta männen som alltid blir lika stormförtjusta när ännu en födelsedag nalkas.

Det ska köpas presenter i överflöd, det ska sjungas, bjudas på mat, tårta åt alla håll och kanter, och allt är fantastiskt, alla ska vara glada och ”oh, precis en sån som jag önskat mig!” I vår familj är man även experter på att köpa presenter, speciellt sådana som man själv tycker att födelsedagsbarnet bör ha… Vi har tänkt ut exakt vad personen i fråga skulle kunna använda prylen till, så då är det bara att tacka och se glad ut, medan man funderar på vad tusan man ska ha den där grejen till… Tråkigt bara att ingen i familjen besitter ett pokerfejs, så presentöppning följs ALLTID av frågan ”var det inte en sån du hade önskat dig?” ”ville du inte ha en sån?”

I helgen hade vi en liten middag för familj och vänner, som en sista ”samling” innan flytten. Det var väldigt trevligt, och tur att svärföräldrarna har stort hus för kvällen innehöll bla mycket mat och en hel drös med skenande barn. Tråkigt nog var jag fortfarande sanslöst trött som jag var hela förra veckan, så när klockan närmade sig sena kvällen hade jag inte mycket energi kvar. Ett tacksamt tillbehör på en fest är dock svärmor, en av de mest sociala personer jag någonsin träffat. Roligast var när hon diskuterade hur skogsduva smakade med vår vän LE (som för övrigt mest käkar skräpmat, så hon fick inte så mycket gensvar)

Svärmor: Smakar det ungefär som kyckling?

LE: eh….. ’tystnad’

Svärmor: Är det mer som ett ljust kött

LE: eh….mja……jo…

Jag: Är det mer ett fast kött? (Försöker hjälpa till, för i mitt huvud ser duvkött ut som torsk av någon anledning)

Svärmor: Men det är ganska likt kyckling?

LE: jo…hm…

Efter ca 10min tror jag att de enades om att det smakar kyckling, utan att någon av de egentligen verkade ha en aning.

I går firades storasyster med pompa och ståt. Lilla mamma försökte föra över sin ”jag tycker det är tråkigt att Sofia ska flytta” på mina små syskonbarn, 6 och 4 år gamla. Höjdpunkten där var när hon sa, med en liten surläpp sneglandes på mig, till h (4 år) att när moster Sofia fyller år då blir det minsann ingen tårta för då bor hon ända borta i Sthlm… h som endast förknippar Sthlm med stället där han gick vilse (på Skansen) svarar ”jaha!” och fortsätter visa mormor ur Clas Ohlson katalogen vad han önskar sig i julklapp.

Storasyster fick bla en tårtspade av mamma och det roligaste var när hon inte längre kunde hålla sig utan var bara tvungen att berätta att hon eg fått den gratis på Ica Maxi genom ett erbjudande en gång, och eftersom hon redan då tyckte att syster minsann behövde en ny tårtspade sparade hon den till aktuell födelsedag.

Jo, födelsedagarna kommer jag att sakna, helt klart. Alla förberedelser och telefonsamtal veckor i förväg, när både storebror och far ska förvarnas om vem som fyller år när och vem det var som hade önskat sig vad. Ojoj, vilket ansvar J får nu när det bara är han som kommer att uppvakta mig! Måste nog skicka honom på kurs hos de fantastiska kvinnorna i min familj.

Love you!