Åttiotalsfrossa

De senaste dagarna har jag frossat i åttiotalet, helt otippat men dock så trevligt! Det började hos min syster i torsdags. Vi hade käkat lite kinamat på stan och satt hos henne och slöade framför tv:n då en kanal plötsligt listade de största kvinnorna på åttiotalet. Med på listan fanns bland annat Blondie, Madonna, Whitney Houston, Tina Turner mfl. Och det är ju något med åttiotalet som fängslar i alla fall mig; filmerna, kläderna och framförallt musiken. Även om jag själv var aningens ung då så fanns ju storasyster att beundra, hon var så vacker i sina trasiga jeans och det stora permanenta håret. Jag minns när hon gav mig ett kassettband med en "Stephanie"; hon hade en kort, cool frisyr, hatt, idominrosa läppstift och sjöng syntmusik på franska. Jag hade aldrig varit lyckligare.

Hursomhelst, åttiotalsfrossan fortsatte nämligen i helgen då fyran visade först Flashdance, tätt följt av Staying Alive i lördags, för att idag visa Footloose. Storyn är enkel, i alla fall i de två första; de vill dansa till varje pris och samtidigt finns där en trasslig kärlekshistoria som riskerar att ställa till det hela.

Jag blir både peppad och förälskad av åttiotalet, lite av nittiotalet också, men då mest av musiken. Känns ju onekligen långt bort att tänka sig att man om sisådär 20år kommer tänka att man blev peppad av början av 2000-talet. Undrar vad man kommer tänka egentligen...

Jaja...som en följd av min frossa har jag iaf tankat hem följande låtar så att jag kan småfrossa lite... för att peppa mig själv helt enkelt när 2000-talet känns tråkigt och alltför institutionaliserat:

• Whitney Houston: How will I know
• Irene Cara: Flashdance, what a feeling
• Maniac (från samma film)
• Cyndi Lauper: Time after time
• Blondie: Kids in america
• Irene Cara: Fame (såg f.ö. även denna bara förra veckan)

Ps: Vulgo-Per gjorde bearnaisesås idag...såg sanslöst gott ut. Jag som inte ens gillar bearnaise.