Nya tag

Det blev inget lägenhetsköp för I, inte denna gång i alla fall. Kände att jag blev så otroligt uppspelt och nervös när budgivningen pågick för fullt i hennes mobil medan vi satt på utbildning på jobbet.

Det är som svårt det där; att vara den som står bredvid, för man känner ju att man måste säga saker och tycka till. Men när man aldrig varit i situationen själv är det inte alltid så lätt alla gånger.

Som när I frågar hur mycket hon borde bjuda när det verkar som att de andra aktörerna bara fisbjuder:

I: Men ska jag lägga så mycket eller så mycket så att vi kommer upp i den där summan?
Jag: Jamen....det är väl bara att lägga det där, och se vad de gör!
I: Nej! Det kan jag ju inte göra, då är jag ju borta direkt!
Jag: (D'oh! Eh....ja...just det...det var ju inte så bra förstås...)

Eller när vi sitter på Sats för att jag ska köpa träningskort och I får sms om att det lagts ett bud som var över hennes smärtgräns:

Jag: Ok, men det kommer nya chanser! Den här var inte tänkt för dig helt enkelt! Nu tar vi nya tag! (Så där överdrivet klämkäckt)
I: Nej, nu vill jag sörja den här en stund, SEN kan jag ta nya tag
Jag: (D'oh! Klart att man måste få sörja först....varför ska du vara så där överdriven jämt!)

Lite senare:

Jag: Jamen....vad säger du? Har du lust att hänga med till mig och svullofika lite?
I: Nej, jag vill helst bara gå hem, vila och sen äta något
Jag: (D'oh! Klart man vill vara själv efter ett sånt här bud. Bara för att du hela tiden söker efter anledningar till att få fika!)

Det ska snöregna här i morgon. För att inte riskera att bli nerslagen om jag slänger ur mig något klämkäckt när hon kommer till jobbet sådär lagomt blöt på morgonen, bör jag nog klura ut en välkomstreplik redan i kväll...