..jgjajgjgkgjjkfjewkljfhhewjhfjwHFJHWEFHWEFHLWEFHLKW
FEHWHFWKHEFJEWHF
FJEHKFHEWJHFW
HFJEHFKHwjfjhflwh
jfjaehkkfehfjfwbfajfle

17 januari 2008

Träna på att träna

Var i väg och tränade i dag efter jobbet, försöker få lite rutin och gå 2 ggr i veckan på de passen jag verkligen gillar.

En tjej på passet i dag fångade verkligen min uppmärksamhet. En sån där tjej som är supersmal, ganska ung, ser så uttråkad ut så man undrar vem som mutat henne att överhuvudtaget komma.
Hon räckte upp handen då tränaren frågade om det fanns några nya. Men det roliga kom när hennes mobil helt plötsligt ringer under passet... och tjejen svarar!! Hon trippar som runt sin bräda och pratar i telefonen! Som att hon frågar sin vän i luren vad i hela friden "step touch" betyder...
Hon gick efter ca 20 min, och visst; det är inte det enklaste passet att gå på, men att använda livlina och ringa en vän... ja, det var något nytt.

På gymmet så säger de i receptionen alltid hej då, när man går därifrån. Vill helst alltid komma undan det, då man är svettig och trött osv när man kommer från passet, men de senaste gångerna har det blivit så konstigt. Som att jag inte riktigt fått ögonkontakt med någon, så har jag öppnat dörren och när jag är en mikrosekund från att gå ut, så hör jag "hej då!!". Så då måste jag ju svara hej då, fast liksom med ryggen mot dem, för jag kan ju inte gärna gå in igen bara för att säga hej då.

Min strategi för kommande besök är att backa ut, så att jag inte på något sätt ska kunna missa om de ropar hej då. Jobbigt med människor som ska vara trevliga, men man gör visst så i Sthlm.

Inga kommentarer: