Jargong

Det är en bättre vecka nu, på många sätt.
Inte lika mycket strul på jobbet. Har fortfarande inte fått tillbaka frukostaptiten så i morse åt jag en rostmacka med jordnötssmör och marmelad. Fil med musli funkade helt enkelt inte.

Och så insåg jag en sak i dag... vad som gör att jag trivs med vissa människor; att man kan ha en viss jargong med dem. Det värsta jag vet är när jag känner mig obekväm och måste välja mina ord till den grad att jag knappt vet vad jag säger. Och då det verkligen skiner igenom hur onaturligt man beter sig.
Jag uppskattar när man kan säga precis det man känner, skämta på ett visst sätt och därmed skapa en stämning som man trivs med. Jag har jobbat rätt mycket med en kollega de senaste 2 veckorna, som jag även hängt lite med på fritiden. Många har svårt för denna person, men det är något som gör att vi "klickar" som kollegor alltså... och jag tror att det beror på den jargong vi kan ha oss emellan, han känns lite som en storebror.

Vi ska äta ute med jobbet på fredag, bara vår grupp. Och det ska bli så intressant och se hur det kommer att arta sig; har aldrig träffat denna grupp utanför jobbet tidigare nämligen. Jag har vissa förväntningar ändå, positiva... att vi kommer få kul och att stämningen kommer att vara avslappnad.

Jag och I har nog en egen jargong som betyder mycket, och som nog ingen annan hänger med i eller borde höra i vissa lägen. Ibland önskar jag att man kunde ha det så med fler, men sen så inser man att det kanske är bra att man inte har samma jargong med alla. För då uppskattar man den personen extra mycket.