Vi var på tjänsteresa idag, min chef körde och det kändes faktiskt som vi var på minisemester vid några tillfällen.
Tanken var att vi skulle vara borta på förmiddagen och komma hem igen till lunch, men vi kom inte tillbaka förrän efter kl 14:00 och då var det väldigt svårt att ta itu med det "vanliga" jobbet. Särskilt när solen sken idag också, ca 14 grader varmt.
Det komiska var, att vi tre som åkte pratade på som om vi känt varandra hur länge som helst. Jag försöker verkligen akta mig för vad jag säger i sådana situationer, men det är svårt när man bara pratar på.
Jag gillar min chef, mer än förut. Kanske beror det lite på att jag fick mycket beröm på mitt utvecklingssamtal förra veckan. Hon sa, precis det jag också har känt, att vi var väldigt olika varandra. Men vände samtidigt på det och sa att hon tyckte att vi kompletterade varandra så bra.
Det är jobbigt när man är en sån person som planerar det mesta in i det sista, och sen händer det saker i livet som man inte hade kunnat planera in. Då blir jag lite stressad, och konfunderad. Jag börjar se livet som ett tetris där man försöker stapla bitar åt alla håll och kanter. Och häromveckan kändes det faktiskt som att jag gick över till den nivån då man inte längre får se vilken som är nästa bit på tur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar