Grubbel grubbel

Jo, jag lever. Har inte varit så toksugen på att skriva en massa bara.

Jag har kommit in i en grubbelperiod, då jag överanalyserar allt och alla... tolkar och tänker. Analyserar och filosoferar... tills man blir trött i skallen och tillslut somnar.

Jag har börjat umgås lite mer med människor från jobbet, personer som alla är original på sitt sätt. Faktum är att nästan alla av dem ger mig lite huvudbry emellanåt.

För jag är ju sån, har svårt för att släppa saker, hakar istället upp mig och tänker så hjärnan knakar. Jag vet ärligt talat inte varför, för det är väldigt jobbigt, och väldigt energikrävande.

Jag tror t om att jag känner av det lite i kroppen för jag är väldigt stel och knagglig i lederna just nu. Känner av det faktum att det är mycket som händer just nu.

Men samtidigt är det ju superkul att lära känna nya människor, att hitta på saker och att umgås. Livet blir ju så mycket roligare om man bara slappnar av lite och tar saker för vad de är.

Det har börjat en ny tjej på jobbet, och jag gillar henne. Hon verkar okomplicerad, och det bästa är att hon själv förstår att ingen kommer att "dalta" med henne. Man kan bjuda in sig själv när man är så pass "vuxen", och det är precis det hon gör.

För det som stört mig mest just nu (och som förm satt igång mitt grubbleri) när det gäller människor i min omgivning är nog just de som man nästan måste tjata på för att få med sig. De vägrar ta initiativ och drar sig gärna ur i sista sekunden. Eller personer som föreslår saker åt höger o vänster, och sen aldrig kan bestämma sig. Som tar för givet att alla ska haka på vad som än föreslås.

Vi är en grupp som hänger med varandra rätt ofta, och det sista jag vill är att man ska falla tillbaka till tonårstiden. Att saker och ting ska bli komplicerade, att alla inte kan umgås med alla osv. För en relation ska vara väldigt värdefull för mig om jag ska orka lägga ner energi på den. Jag upplever att en kompisrelation som inte riktigt fungerar suger nästan musten ur en på ett jobbigare sätt än vad en kärleksrelation gör.

Suck... känns som ett evighetsämne det här.
Men det känns skönt att få skriva av sig lite.
Och ni som läser det här; sitt inte och fundera på om jag är osams med någon eller något liknande. För så är det inte. Jag trivs jättebra med de människor jag umgås med, men ibland blir jag bara så förundrad över hur människan fungerar att jag bara inte kan sluta grubbla.