En tillvaro i svart & vitt

Nya Ikea-katalogen är här! Då den inte ramlat in hos mig ännu har jag fått göra min trendspan av internetversionen istället. Färg verkar vara grejen i år, rosa lack-hyllor och blommiga bokhyllor. Som tur är har jag lyckats hitta en del go'bitar för oss som hellre lever vårt liv i den svartvita världen.
Alla bilder från Ikea



Snurrfåtölj Tirup 2995kr

Tallrik och skålar Syntes konst, 49kr resp 39kr/2st


Tavlor Pjätterryd, 599kr/st



Metervara Katrin 39kr/m

En månad kvar

Min kropp är alldeles mör...
I fjol flyttade vi till en liten villa som ligger precis bredvid en skog med eljusspår. Så förra sommaren började jag promenera ca 3km, fem dagar i veckan. Så ljuvligt!
Från början prövade jag att springa, men kände snabbt att dessa stunder i skogen handlade mer om prestation då, än att få vara en stund för mig själv. Så jag slutade springa efter bara ett par gånger. Från början hade jag även alltid med mig musik ut, och kände mig peppad av det. Men i år har jag känt för att gå utan musik, mest för att dessa promenader i första hand är till för mig att få komma ut och bara...tänka, snarare än för att få motion. Musik tränger bara bort mina egna tankar och stressar upp mig.
Idag så körde jag även lite sit-ups och diverse annat efteråt. Jag kan erkänna att jag faktiskt är en sån som står framför spegeln när jag ex kör lite hantlar för biceps eller axlar. Det är sällan jag är så pass koncentrerad och målmedveten som när jag tränar, oavsett om det är på gym eller hemma. Och om jag tittar mig själv i ögonen när jag tränar, vågar jag inte ta i mindre än 100%.

Idag gick promenaden åt till att fundera på jobb. Min situation är den att jag har en utbildning, jag vet ungefär vad jag är intresserad av att jobba med, men har ingen aning om hur jag ska ta mig dit. Jag har lyssnat på många sommarpratare i år, och kan bli så stressad av att höra dessa "sagoberättelser" om människor som kommer från ingenstans och på ett eller annat sätt lyckas nå till det där drömjobbet. Jag säger inte att dessa personer har halkat in på ett bananskal för att få dessa jobb, men alltid efter sådana historier kan jag inte låta bli och tänka att det kan aldrig hända mig.

Ibland blir jag peppad av att läsa om personer i min situation som får bra jobb, men lika ofta blir jag otroligt nedstämd, och det där dåliga självförtroendet griper tag i mig. Jag måste försöka sluta jämföra mig själv med andra, i alla fall på det sätt som jag gör nu. Jag inbillar mig att saken kommer att bli enklare i Sthlm där det finns ett annat utbud och andra möjligheter till spännande jobb. Men å andra sidan finns det ju bra många fler människor att jämföra sig med.

Idag är det en månad tills jag flyttar. Jag börjar på mitt jobb 3:e sept, och förhoppningsvis kommer jag sluta på mitt nuvarande jobb 29:e aug.
Det kommer att gå bra, det är jag övertygad om, trots att det känns en aning surrealistiskt.
Vi ska börja packa lite smått i veckan, bara för att börja. Det kanske är då allvaret börjar.

I väntan på ny lägenhet...

Såg de här pallarna "Gallery" och fastnade direkt.
Designer: Hans Sandgren Jakobsen Finns i valnöt och lönn, 889kr på designonline
Tänker mig en pall i lönn i sovrummet, som just nu går i svart & vitt i mitt huvud

Jag är en kattmänniska, och har fortfarande lite sorg i hjärtat sedan vi gav bort de två katter vi hade i våras. Funderar skarpt på att införskaffa dessa istället.
210kr, resp 280kr på shoppingbutiken

Sanslöst snygga ljuslyktor för värmeljus.
3st 79kr på Bluebox
Kommer att längta efter dessa när höstmörkret kommer.

Och sen när nyårsafton kommer ska jag skåla med mig själv med ett champagneglas från Efva Attling.
Som jag har trånat efter dessa... och i höst ska jag köpa de i inflyttningspresent till mig själv

Det här är faktiskt The Year

Hur många gånger har man inte lyssnat på Marit Bergmans This is the year, blivit vansinnigt peppad och tänkt att; nu rackarns händer det grejor! Sen har det ändå inte hänt särskilt mycket...
I fjol kändes som händelsernas år när jag först blev klar med min ekonomexamen, som sedan följdes av att jag och J åkte till New York och gifte oss! (händelsen annonserades för övrigt i lokaltidningen dagen efter, varpå mor och diverse andra familjemedlemmar satte morronkaffet i halsen...)
Men idag så slog det mig att jag faktiskt ska flytta, och helt plötsligt kändes det så mycket större på något vis. Okej, gifta sig är stort, men förändringen av att flytta till Sthlm kommer att bli större. Jag kan heller inte sluta tänka på det faktum att jag flyttar pga att jag fått ett fast jobb, mitt första i livet faktiskt.

När jag och J var nere i Sthlm för snart två veckor sen så provåkte jag tunnelbanan till stället där jag ska jobba. Ingen större utmaning egentligen, men när jag satt där och lyssnade på rösten som sa "tåget fortsätter mot...Akalla" eller nåt... så kändes det inte på riktigt. Det kändes som de gånger man varit och hälsat på vänner, eller semestrat. Det kändes tillfälligt, och på något vis har det nog känts så fram till idag. Vi har sålt iväg en del möbler på Blocket nu inför flytten; sånt som man eg velat göra sig av med för länge sen, och sånt som helt enkelt inte kommer att få plats. Och kanske är det försäljningen som skapat denna separationsångest. För det är helt klart skräckblandad förtjusning.

Jag kommer att bo långt i från både min och J:s familj, och även om vi inte springer hos varandra varje dag så finns de ju där. Jag har alltid varit en grubblare, jag funderar på saker tills jag nästan dör...det har blivit bättre de senaste åren. Min syster brukar köra med "vad är det värsta som kan hända-utfrågningar" tills jag inser att mina grubblerier är onödiga. Men de finns! Jag har redan tänkt på vem jag i nuläget skulle ringa om jag får inbrott, om jag blir paniksjuk, om jag bryter benet (förutsatt att J inte är hemma). Vem ska jag ringa när jag bor 70 mil ifrån dessa personer? Det är såna tankar som cirkulerar i huvudet.

Sen finns det också en faktor till som blev ytterligare kännbar efter familjemiddag igår hos mamma och pappa då min syster med familj var där. Jag och min underbara systerdotter kramades och lekte en lek som gick ut på att vi la kinderna mot varandras och så skulle vi tugga så högt så att det "hördes" i den andras tinning...eller nåt sånt.
Jag älskar båda mina syskonbarn så otroligt mycket, men jag tänker.... att om detta verkligen är "the year" för mig, bland annat för mitt yrkesliv, så kommer det kanske ordna sig ändå. Sthlm kanske kan trösta mig de kalla vinterkvällarna när jag får bjuda in mig på middag hos mig själv.

Ikväll är det Allsång på Skansen, tänk...nästa år kanske jag kan sitta i publiken och gräma mig över Anders Lundins sångröst, istället för i TV-soffan.

Lyssnar just nu på: Håkan Hellström
Behövde något uppiggande i mitt Death Cab-rus.

Det goda i livet

Gårdagens att-göra-lista tog betydligt mindre tid än jag hade hoppats på. Så jag gick vidare i städningen och sorterade upp våra cd-skivor i bokstavsordning. Jag vet inte riktigt vad som chockade mig mest; att J har en skiva som heter Gold Ballads med Guns n' Roses, eller det faktum att jag äger fyra Per Gessle-skivor.

Tidigare i vår började jag på en musiklista, kände att jag hade torka när det gällde musik. Lyssnade på samma sak hela tiden. Så jag började skriva upp så fort jag fick ett tips av någon, samt skriva ner om jag snappade upp något från Musikbyrån eller liknande. Nu har jag börjat beta av den milslånga listan, kollar in på myspace...googlar lite för att se vad som kan vara värt att utforska vidare. Hittills har jag hittat:

Jimmy eat world: Imponerade inte lika mycket som jag trodde. Känns igen, även om jag gillar soundet och kommer nog att försöka lyssna in någon äldre skiva med dem.




Death Cab for cutie: En gammal kärlek som jag dammade av kan man säga. Föll pladask när jag snappade upp de från ett avsnitt av OC (japp...älskar amerikanska ungdomsserier). Nu är jag besatt kan man säga. Mitt nya nöje är att ligga i soffan, titta på mina vackra vardagsrumstapeter och dagdrömma om allt och inget, med världens bästa band i lurarna.


Bloc Party: Blev glatt förvånad, även om jag känner att det inte riktigt är "My kind of cup of tea" (Yrrol). Ska lyssna vidare.




Tiger Lou: Mmmm....en röst som inte riktigt går att motstå. Och gitarrsoundet; like it a lot.





Det här ska bli sommaren då jag återigen insåg hur man kan ägna timmar åt att bara lyssna, på sådant som är värt att lyssnas på, om och om igen.

Lyssnar därför just nu på: Musik som frambringar drömmande, förälskande känslor som gör att man försvinner från världen en liten stund.

A life in a box

Fortfarande förkyld, och J jobbar hela helgen, så jag börjar få fruktansvärt tråkigt by now.

Började faktiskt packa lite igår, eller snarare rensa igenom gamla kartonger som det står ”diverse” på, vilket oftast betyder: ”Ge bort oss till en second-hand butik.”

Så idag, min fjärde ensamma dag hemma, knåpade jag ihop en att-göra-lista, för att försöka få bort värken i rygg och rumpa efter att ha sett alltför mycket på tv. Även om jag försökt variera mig genom att byta mellan sängen och soffan.
Listan blev som följande:

• Rensa bort alla papper från skrivbordet
• Betala räkningar
• Rengöra toaletter
• Skura spis
• Rensa socklåda
• Slänga gamla vhs-filmer
• Göra blocket-annons med saker som ska bort innan flytt
  
• Maila syster om vad jag vill beställa från H&M
• Göra matsedel, samt handlingslista

Punkt no 2 kommer förmodligen följas av en liten gråtpaus med tanke på att vi åker på dubbel hyra i två månader. Dock, tack vare den fantastiska nyheten av vi fått en lght!! (Inget gnäll här inte)
Efter den punkten ser jag kanske minst fram emot socklådan, och punkt 8 vill jag helst gömma för J med tanke på just punkt no 2.

Under dessa dagar har jag bla sett på gamla repriser av Äntligen Hemma. Jag är galet förtjust i flyttstylaren Lolo, inte för hennes långa naglar eller idominfärgade läppar, utan för att hon skapar ordning i kaos. Hon älskar att slänga andras saker, och måla över blommiga tapeter med ljusa vita färger. Jag fullkomligt njuuuter när hon hänsynslöst sliter ner det mesta och lite till hos människor som behöver hjälp med att styla deras hem inför flytt.

Här hemma är jag min egen stylare, jag rensar så fort jag inte har något att göra. En av följderna kan dock bli att varken J eller jag hittar våra saker längre, men jag kan inte hjälpa det! Det senaste året har jag varit totalt besatt av boxar, små och stora lådor med lock där jag kan gömma diverse saker som jag inte vill ska synas. Love it!

Jag brukar ibland jämföra mig själv med Monica i Vänner, älskar avsnittet när Ross träffar en tjej som har världens stökigaste lägenhet, och i slutet av avsnittet knackar Monika på för att fråga om hon får städa där. Jag skulle kunna göra exakt samma sak. Och saken är den, att vi som är ”lagda åt det hållet” erbjuder oss inte att städa åt andra för att vi tycker att de är stökiga personer. Utan bara för att vi själva njuter så vansinnigt av att städa, att skapa ordning. Det enda jag har lite svårt för är dammsugning, riktigt tråkigt. Så det överlämnar jag till J, men mina boxar; de vill jag ha för mig själv.

Förkyld...

Såklart, något ont måste komma efter så mycket framgång. Har drabbats av förkylning, och det är roligt för reaktionen hos mina familjemedlemmar (syster och mamma) är alltid: "Men! Du vad ju nyss förkyld!" Ja, jag vet... jag är en sån som ALLTID är förkyld. Det jobbigaste med förkylningar är mornarna när man vaknar och inte kan andas, eller huvudvärken man får av att se TV hela dagarna. Tur att jag har ett litet hemmaapotek. Dricker bla ett ingefärsthé som jag fått av I, smakar räven kan jag säga... Sen intar jag även några trevliga röda små piller som svägerskan smugglat in från USA. Prima för bihålorna sägs det! Skulle bara ha haft de där gröna pillren också som mamma brukar ha hemma... Lyckligtvis är hon och pappa på väg hem från bilsemester nu! Så, hittills under min hemmavistelse har jag hunnit se 1,5 säsong av min Sex and the City -box, samt läsa ut boken "Mannen som dog som en lax". Underlig, men bra bok, och en fantastisk tv-serie att underhålla mig med.



Passar på att visa lite bilder från bröllopet jag var på, det börjar vara ett tag sen nu...men ändå!
Köpte väska och skor i NY när vi var där i juni, med anledning av ett annat bröllop! Väskan fyndade jag första dagen på Century 21 och skorna fick jag jaga efter bra många dagar innan de uppenbarade sig för mig på Macy's. Det kändes lite vågat att köra med klack, den syns inte riktigt på bilden, men å andra sidan har jag nog aldrig känt mig så snygg i ett par skor som jag gjort i dessa.
Till höger är förstås bröllopspresenten, är helt betuttad i det rosa papperet som jag köpte på Lagerhaus. Hade även sett ut de perfekta dekorationerna som dessvärre var slut när jag väl skulle köpa dem. Så det fick duga med vitt plastsnöre samt ett grönt papperssnöre.
Jag älskar vackra saker, jag vet att det är en klyscha, men å andra sidan älskar jag även klyschor.
Ska försöka lägga upp fler bilder på vackra saker innan de åker ner i flyttkartonger, för snart börjar det vara dags!

Någon däruppe skrattar nog åt mig just nu...

Det säkraste sättet att få en lägenhet i Sthlm, verkar vara att säga högt tillräckligt många gånger att det är kört. Att verkligen plocka fram den största pessimissmen man kan frambringa. Well, det funkade för mig. Tro det eller ej, men jag har fått tag på en lägenhet! Och nu kommer det sjuka: Ett förstahandskontrakt. En tvåa. Tre minuter från jobbet. Jag vet...jag har inte riktigt köpt det än kan jag säga. Först beskedet om J:s jobb igår, bara det rörde om en del tankar i skallen. Och nu detta.

Så jag känner att ett antal ursäkter är på plats:
Förlåt kära arbetskamrat som varje dag försöker att peppa mig. Du har rätt: saker och ting kan faktiskt ordna sig.
Förlåt älskade mamma för att jag bara var sur och grinig i går på telefonen. (Hennes kommentar när jag berättade att vi fått en lght: "Du ser! Du ska inte vara så där negativ jämt!" Jag älskar lilla mamma.)
Och Gud: Jag vet att du skrattar gott åt mig nu, när du fick knäppa mig på näsan. Men det där är något vi får ta du och jag, för oss själva någon dag.

Såklart följde en del knasiga regler med "vinsten" som bla innebär att J:s kära vän måste åka till Sthlm i morgonbitti och tacka ja i vårt ställe. Är dock rädd för att jag åker på ytterligare en resa för att skriva kontrakt.

Jag firade det hela med att köpa en present till J, trots mina ynka 48kr på kontot...
Sugrör från Mique med texten "Love" på!


Lyssnar just nu på: Jimmy Eat World
En nyupptäckt för min del, har tankat in på J:s ipod och ska låna den i morgon. Därefter kan jag ge lite utlåtande på detta hitills väldigt intressanta band.

Hata hemnet...

Jag vet att det inte är riktigt tillåtet att vara så här trött när man har ett simpelt "åtta till fem-jobb" och varken villa, barn eller husdjur. Men jag är det ändå: riktigt riktigt trött.
Hade en skräphelg i Sthlm...mest för att våra sista pengar denna månad gick åt till flygbiljetten. Plus den delikata erfarenheten av att bli snuvad på en lägenhet med ca en halvtimmes spelrum. Vi hade åkt ner dels för J:s intervjuer och dels för att titta på en lägenhet. Det roliga var att lägenheten såldes INNAN vi ens hade hunnit kolla in den.
Skräp...

Lördagen var lite roligare, thaimat inne i stan med en gammal kompis från gymnasiet. Jag älskar thaimat, skulle nog kunna äta det sju dagar i veckan. Kommer nog att göra det när jag bor i Sthlm...

Så för att sammanfatta helgen:

• J fick ett av jobben han sökte! JIHOO!!! Han är så duktig, min man! Kommer att börja samma datum som jag.
  

• Dock stillestånd på bostadsfronten, eller egentligen mer än stillestånd med tanke på den ovan nämnda snuvningen. Minus-stillestånd kan man säga!

Käkade thaimat på Sawadee....lovely!

Försökte få lite medlidande ang bostäder idag av en jobbarkompis.
Dessvärre körde han med sin "det kommer att ordna sig", "ni är ju två", "det löser sig alltid"...han har tydligen inte lärt sig att sånt inte funkar för mig. Blir mest irriterad och vill helst skriva (vi pratar via msn) "MEN LÖS DET DÅ!!" sketna optimist...komma här och vara kaxig...

Just nu känns det som att våra alternativ är:
1. Köpa något skräp och vitmåla skiten så att vi kan sälja det sen och möjligvis få pengarna tillbaka.
2. Svara på varenda hyresannons som är ute på blocket i andra hand och bara hoppas att vi inte ska behöva ta den på 19kvm i Fittja...
3. Slutligen: Skrapa fram några miljoner på triss och köpa det där stora slottet mitt inne i stan. (Verkar finnas många rum där så då kan jag ju hyra ut ett till kompisen I som också söker boende)

För tillfället, vid detta sinneshumör, känns alternativ 3 relativt rimligt.

Lyssnar just nu på: Maia Hirasawa: Gothenburg
Låter ju som en trevlig stad det där...kanske lättare att hitta lägenheter där istället?

Musiksynder

Jag lyssnar på radio ungefär 6 timmar om dagen, lugnt.
Speciellt nu när jag måste jobba övertid två timmar om dagen för att kunna åka till Sthlm i helgen. Kl 06:00 sitter jag på jobbet och stirrar på min bekanta dataskärm med mina alltför bekanta ärenden och undrar hur jag ska klara av att sitta där till kl 17:00.
Det enda som hjälper då är radion på mobilen. Ett tag lyssnade jag på Js Ipod, men precis när jag lärt mig uppskatta den genom att tanka den med allsköns musik klämde han fram ”visst vet du att det är min ipod?” Sen dess har det blivit radio dagarna långa, och det jobbiga med att vara beroende av radion är att man tvingas lyssna på all skitmusik som spelas! Förstår de inte att min dag förstörs av all skräpmusik som spelas om och om igen? Och då är jag ändå en väldigt tolerant musikälskare. Tänkte därför lista de värsta musiksynderna just nu som gör mig fullkomligt galen:

Boten Anna-kopior
Okej, jag kan erkänna att jag fastnade lite för Basshunters sommarplåga i fjol, det var den ultimata låten när jag började med mina powerpromenader i skogen och jag blev rätt peppad av den. Men när man hör dataförvrängda låtar såsom ”Det var en gång en fågel” (som dessutom heter Roger), eller P3:s sommarplåga ”Nu svärord är det sommar”, då vill jag bara ställa Basshunter till svars och fråga hur han tänkte egentligen, förstod han inte vilket skräp han öppnade upp dörrarna för?

Falsettsjungande män
Det är lite samma sak här, jag kunde köpa Mika tex, som i alla fall ser rätt rolig ut. Men när personer som Magnus Carlsson börjar inse att deras karriär kanske inte går spikrakt uppåt för tillfället, börjar anamma detta, då kan jag inte lyssna längre. VEM sa till Magnus efter melodifestivalen: ”jo, men det här gick ju skitbra, jag tycker vi spelar in hela skivan i falsett, det är lika bra”?? Den personen är medskyldig till mina förstörda radiostunder på jobbet.

Markoolio
Den här figuren är ett stycke för sig. Jag är så trött på att vi vuxna människor ska inbillas att vi tycker om barnmusik med sk reaggeinfluenser, dessutom med en skrikande finländsk man i bakgrunden. Och för övrigt: INGEN dricker hemkört och cola tillsammans!

Gubbsnusk
Thomas Ledin verkar ha blivit förlåten för det mesta av de svenska musiklyssnarna, otroligt nog. Detta verkar bla Per Gessle ha snappat upp. ”Utan Marie, och utan min tuggumirock-kostym får jag helt enkelt satsa på de äldre damerna.” För alla vi vet, att det knappast är nya köksluckor han syftar på när han sjunger att han kommer hem till mig, han är en händig man…

Lyssnar istället just nu på: Sahara Hotnights: Visit to Vienna
Kommer alltid att påminna mig om sommar och alltför många apple martinis med kära I.

Jag vill ju bara att du ska krama mig när jag gråter

Okej...bröllopsinlägget har jag skjutit framåt, tills vidare..
Mår betydligt bättre idag, bland annat tack vare vissa små framgångar på Sthlmsfronten. Jag och J kommer att åka ner i helgen, J har två anställningsintervjuer inbokade, plus att vi ska gå på minst en lägenhetsvisning. På lördagen ska vi passa på att träffa min kära vän från gymnasiet som bor där. Dessvärre har våra "favorit-lägenheter" från Hemnet försvunnit, men! Idag ringde en tjej som hade en tvåa till uthyres i andra hand, eventuellt ska vi få se även den i helgen.

Förut så gick det ett radioprogram där man bland annat intervjuade kändisar med diverse kortfrågor. En fråga var: "bryt i hop, eller bit i hop?"
Jag har tänkt mycket på det där, och tror att jag faktiskt skulle svara "bryt i hop". Jag har lätt för att bryta ihop, men det är nog bara för att jag vet att det finns människor som "fiskar upp" mig. Min syster skulle svara "bit i hop", dessutom med ett leende på läpparna och tre barn i famnen. Jag tror att hon har gjort mig lite bortskämd, eftersom jag vet att hon alltid finns där. Hon är dessutom bra mycket äldre än mig, och har på det sättet alltid varit min trygga punkt i livet. Att snart bo ca 70 mil ifrån henne känns jobbigt. J är förstås också en viktig stöttepelare men han är lite hårdare med mig. Jag tror att många killar har lätt för att direkt tänka "vad har jag nu gjort för fel", om de märker att man är ledsen. De intar någon slags försvarsposition, när allt man vill är att de ska krama om en och säga att allt kommer att ordna sig.

Dock har nog J också lätt för att skämma bort mig. Vi har varit tillsammans många år, och jag är van att han finns där. Han har under ett antal år jobbat inom handel, detta kan innebära att han kommer hem med små "överraskningar" (dvs saker som någon säljare gett honom). Ibland har man otur och får 10st Salubrinstick, men ibland prickar han helt rätt och kommer hem med detta underbara grillvanteset från Marimekko:

Lyssnar just nu på: Hello Saferide: The Quiz
För mig är detta den absolut bästa kärlekslåten just nu.
Min tolkning av den är man kan ställa så många onödiga frågor, i tro om att det är de svaren som ska kunna avgöra vem som är den rätta. När allt man egentligen vill veta är "If I fall, will you pick me up?" Eller som i mitt fall: Det enda jag vill är att du ska krama mig när jag gråter.
Har spelat den för J ett antal ggr, och jag tror faktiskt att han tyckte om den, senaste gången.

Prima skräp

Skräpdag, skräpliv, skräpväder, skräpdator, skräpstockholm....det mesta är skräp idag.
Jag har mina upp- och nedgångar nu för tiden, helt klart. Idag är mest nedgång.
Vi var på bröllop igår, vilket var trevligt, men jag hade velat lägga upp fina bilder idag därifrån. Min skräpdator sa ifrån, och jag kände mig för låg för att kasta ut den. Får bli morgondagens projekt helt enkelt. Dessutom kom vi hem väldigt sent, men vaknade ändå vid åtta av att min tempurkudde hade kilat sig fast mellan två brädor i sängkarmen så min nacke var i princip böjd i 90 grader... huvudvärken var ett faktum.

Jag har en väldigt kär vän; I. Sedan jag börjat umgås med henne har jag anammat två nya uttryck: skräp och prima. Att de är motsatser till varandra borde tyda på att min vän har ett välfyllt ordförråd.

Nu ska jag sluta innan man dator stänger av sig, ska ta ett glas billigt skräpvin (tur att jag köpte en hel bag-in-box) och se på teve tills jag somnar.

Lyssnar just nu på: Regnet och blåsten ute.
Känns lagomt sadistiskt en dag som denna.

Kom inte och säg "vad var det jag sa?"

När jag berättar för människor att vi ska flytta till Stockholm får jag ständigt frågan: har ni någonstans att bo då? För bostadsbristen i Sthlm är ett faktum för oss i norr. Varenda norrlänning vet med sådan säkerhet, exakt hur svårt det är att hitta lägenhet, hur osäkert allt är i början tills man fått ett förstahandskontrakt. Att försöka önska var eller hur man vill bo, det är bara att glömma, det vet alla. Detta stör mig. Dels att andra människor måste förklara för mig vilken svår sits jag satt mig i, men också för att jag alltid varit relativt naiv när det gäller livet. Jag har alltid bott bra så varför skulle jag inte göra det i Sthlm?

Trots att jag kände mig säker och inställd angående bostadssituationen kom det som en riktig smocka i magen när bankdamen visade oss hennes kalkyl som visade boendekostnaden för en bostadsrätt vi hittat. En lägenhet som jag naturligtvis kärat ner mig i och bara ville ha, kosta vad det kosta vill. Men bankdamen var nöjd, ”det här går ju ihop för er, det ser vi ju” sa hon och log. Jag log inte, jag såg bara hur min lön försvann till att bo, och knappast till att leva.

Många tjejer drömmer om det perfekta bröllopet sedan de är barn, jag har drömt om den perfekta lägenheten. Den lägenhet som jag får inreda precis som jag vill, och den skulle ligga i Sthlm. J är alltid mer positiv än mig när det gäller pengar, men den här gången hjälpte det inte. Jag var ledsen och ganska arg, arg på Sthlm för staden kändes helt plötsligt fientlig. ”Visst får du flytta hit, men tro inte att du ska komma och ha några åsikter om ditt boende, du får ta det som bjuds!”

Jakten går vidare, för jag är inte den som ger upp. Men det är klart, det blir lite tjafs mellan varven mellan mig och J om hur vi ska hitta någonstans att bo, han förstår inte att det är min flickdröm han inkräktar på.

Lyssnar just nu på: Shout out louds: Impossible
Jag ska nog hitta dig…lägenheten….till dess får jag dansa runt i mitt nu så vackra vardagsrum och drömma om ett svartkaklat kök.

Kakelspecialisten

Ett litet steg för människan....

och ett gigantiskt steg för mig!
Min första blogg...datorer har aldrig varit något för mig. Jag skulle kanske inte säga att jag är oteknisk, men har helt enkelt inget tålamod. Det faktum att vi har en värdelös dator som jag helst undviker gör det hela inte lättare. Jag är nog lite grann som min lilla mamma, man ids inte ens försöka för det är inte värt energin då man redan innan vet att det alltid är något som strular.

Om jag tar mig tid för att surfa så gör jag det alltid när jag är ensam hemma, min man J blir så irriterad när jag skriker att jag ska kasta ut vår dator. "Funka, annars kastar jag ut dig!!" (skriker jag till datorn alltså, och inte till min man även om tanken ibland är frestande.) Jag är nog lite så med livet i allmänhet, jag vill att saker och ting ska fungera och blir oerhört stressad när det inte gör det.

Därför är den här flytten till Stockholm förmodligen det galnaste jag gjort. Vi har ingenstans att bo, jag kan absolut ingenting om Stockholm i övrigt, och min man har än så länge inte något jobb där nere. Jag borde ha brutit ihop vid det här laget, och har kanske gjort, men i små omgångar. Därför slår jag på stort och börjar blogga om allt som rör sig i min hjärna just nu.
Tur att lite musik alltid gör livet lite lättare.

Lyssnar just nu på: Asha Ali: A promise broken
Jag vet inte om jag klarar fler låtar från denna fantastiska musiker som sjungit sig in i mitt hjärta våren 2007. Något händer med mig, och helst vill jag bara ta sats och springa jorden runt för att göra mig av med alla känslor.

Kommer snart...på en blogg nära dig!

Under konstruktion...