DLK

Jag har varit på så många bra konserter nu känner jag.

DLK är i och för sig ett grymt säkert kort, dock så kom vi för sent så vi måste ha missat några låtar. Punklåtar är ju i regel rätt korta, så när de dessutom är live är de ju 2 min i snitt! Så... vi vet inte hur många vi missade, dock några favoriter vilket var synd såklart.

Konserten var på Debaser Medis; trångt och stökigt. Själv är jag en sån som aldrig kombinerar utgång med konsert, för går jag på det ena vill jag inte samtidigt göra det andra. Går jag på konsert då lyssnar jag, och tar in. Därför kan jag bli så otroligt irriterad på fulla killar; drygt 25 år, halvt överviktiga i svettiga t-shirts som promt ska hoppa konstant under varje konsert. För de hoppar på mig, och spiller öl på mig, och skymmer sikten för mig.

Hur som helst! När jag var på Dia Psalma för två veckor sen så insåg jag ju att tiden faktiskt går. Att det är nästan 10 år sen som jag lyssnade som mest på sån här musik, och under DLK konserten så slog det mig.... att även banden har åldrats 10 år! Det var rätt kul, speciellt när sångaren hade klämt på sig en Super Mario dräkt som kanske inte var i största laget.

Konserten var superbra, och som jag konstaterat tidigare; punk är så speciellt, bla för att de som är där och lyssnar kan varenda ord i alla låtar, och för att det skapar nån slags stämning om att livet skulle kunna vara så mycket roligare. Skitsamma om låtarna handlar om "hockeyfrillor", det är stämning ändå.
En glad stämning, som jag skulle vilja känna oftare.

Shoppat

Jag ska aldrig mer hjälpa en kille att shoppa, helt otroligt!
I fem timmar gick jag och J på stan i helgen och försökte hitta jeans till denna långa och skitkräsna man.

Allt var fel, precis allt! Tillslut orkade jag inte hjälpa till att leta fram storlekar, jag lämnade direkt över till någon stackars ovetande expedit som fick langa fram den ena modellen efter den andra.

Och ni som känner J; jag vet, han brukar inte vara så här! Han brukar vara den mest okomplicerade konsument som finns när det gäller kläder i alla fall.

Så.... en hel lördag faktiskt! Det "roliga" var att allt som vi tillslut handlade köpte vi på en och samma affär, som dessutom finns i centrumet här ute.

Det blev; en vårjacka, finally ett par svarta byxor, två par t-shirts, och en Ben Sherman skjorta till mig som plåster på såren. (Dvs... jag la fram den på disken precis innan han skulle betala och sa "här, ta den här också, det är jag värd)

Låg

Jag trivs inte riktigt...
jag älskar helgerna, då man kan gå på stan eller promenera för att det har blivit vår ute.

Men det är något med den här söndagsångesten som jag haft ett tag, den har utvecklats... till måndagsångest, och tisdagsångest, osv.

Det är något på mitt jobb som ger mig lite magont, en sån där känsla av att man inte vill gå dit på mornarna. Jag känner så ofta nu förtiden att jag inte gör ett bra jobb, och det är så fruktansvärt jobbigt. En sån där tung känsla.

Och nu har I varit borta ett par dagar, under ett par jobbiga dagar då mycket har gått fel. Så man har inte haft någon att bolla med, någon man kan "skratta till det" hela med och inse att man är inte perfekt.

Jag har sökt andra jobb, men vågar inte hoppas på att det blir något. Och sen kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är bättre nån annanstans.

Jag försöker rationalisera, tänka lite som... som en sån där livscoach kanske skulle ha tänkt.
Vad är det jag inte trivs med; vad är det som är så jobbigt; vad kan jag göra åt det; vad är det som för att jag trivs ibland; kan man lyfta fram det oftare...

Jag saknar storasyster.

Skitläskigt

På skärtorsdagen såg vi "No country for old men". Och... tur att vi såg den på dagen om man säger så...



Jag brukar vara känslig för otäcka filmer, och den här filmen var jag heller inte så toksugen på att se. Filmer som är så extremt hypade brukar jag automatiskt bli lite skeptisk till.

Så när jag såg den här filmen höll jag faktiskt på att dö av rädsla, och samtidigt kunde jag inte släppa blicken ifrån tv-skärmen. Det här är en av de bästa filmer jag sett på länge, utan tvekan. Och jag kan inte säga vad som var bra med den! Men jag sitter fortfarande och tänkter tillbaka på vissa scener som har satt spår, för de skapade en så sjuk känsla.

Jag ogillar när folk säger till mig "du måste lyssna på den här" eller "du måste bara se den här filmen". Nej, jag måste ingenting... men okej, om det är så här de människorna känner när de rekommenderat något, då måste jag faktiskt tänka om.... för den här filmen måste man faktiskt se.

Lovet som försvann

Japp.... det var den "ledigheten"

Det hela började med att jag blev förkyld på skärtorsdagen, så jag traskade hem vid 12, J slutade också tidigt så vi såg film direkt när vi kom hem, fixade käk och somnade vid åtta på kvällen.

Och tur var kanske det för på fredag halv fem ringde klockan, vi skulle ut till arlanda och hämta upp mamma och pappa som anlände från Goa i Indien. Pappa kom, inte så oväntat, traskande i kortärmad skjorta och sandaler. Såg bara lite lustigt ut med tanke på att det var snö och minusgrader.

Sen satte vi styr mot Umeå. Vi bodde hos Js föräldrar denna gång, vilket funkade jättebra. Trots att varken jag eller J är såna som älskar långa gemensamma familjefrukostar.

I övrigt var helgen fullspäckad, vi träffade kompisar, kollade in deras hus som alla såklart stolt visar upp, lekte med syskonbarnen, och såg på egenhändigt filmad Indienvistelse.

När man har så mycket inplanerat känns helgen på ett vis lång, för man hinner med så mycket, och samtidigt kort för... man hinner aldrig bara sitta ner och slappa.

Så på tisdagen när allt var tillbaka till det vanliga igen, kände man faktiskt av en liten stämning på jobbet. En sån där "man skulle ha behövt vara ledig längre - stämning".

Tur att jag har gammalt påskgodis från jobbet kvar... för att hålla kvar känslan lite i alla fall.

Dia Psalma

Innan påskhelgen var jag och J på konsert och såg Dia Psalma. Jag hade blivit förkyld så jag åkte lite motvilligt dit i polotröja och glasögon...

Jag hade ärligt talat missat att de släppte en skiva förra veckan, så när jag läste det på hemsidan samma dag hoppades jag för mig själv att de ändå inser att det är värt att satsa på de gamla låtarna.

Och det gjorde de ju. De spelade dock rätt många nya låtar, men hade man aldrig hört bandet förut skulle det faktiskt vara omöjligt att urskilja vad som var nytt och vad som var gammalt. Allt lät precis likadant som de alltid gjort med andra ord.

Jag fick världens nostalgitripp av den här konserten. Jag färdades typ 10 år bakåt i tiden, jag hade blått hår, palestinasjal och världens största Doc Marten kängor. Man ville så sjukt mycket och allt var möjligt. Det låter som en klassisk tonårsperiod, men det var verkligen så. Och jag njöt verkligen av den känslan när jag nu stod där längst bak med öronproppar och polotröja.

Dia Psalma är verkligen inte världens bästa band, men det här var helt klart den bästa konserten jag varit på, på länge. För man kunde inte göra så mycket annat än att bara stå och tralla med i alla texter som man så flitigt kan utantill. Ingenting var komplicerat eller konstlat, avancerat eller pretentiöst, det var bara skitbra punk.



Världens sämsta bild, jag vet. Men det kändes inte riktigt rock n roll att stå med en mobilkamera för att ta en bild...

Påsk

Jo... idag kändes det faktiskt lite som påsk. Vi fick en liten påse med påskgodis på jobbet, såklart var det halvgott godis så jag övervägde ett tag att ge det till J som påskpresent och låtsas som ingenting.

Häromdagen pysslade jag lite med presenterna till alla syskonbarn. Js kids ska få ett gigantiskt påskägg med varsin present i, och mina ska få lite av varje. Köpte bla superfina kläder till den allra minsta av dem i dag.






Jag och I harvade runt på stan i dag efter jobbet, bland annat efter en chokladbutik som en kollega pratat varmt om tidigare. Så jag smsar kollegan på väg in till stan och frågar om den låg på drottninggatan. Jag får till svar en helt obegriplig vägbeskrivning och sedan kommentaren "vem Sofia?" Jag tänker såklart att min kollega drygar sig bara lite och svarar att det är hans kollega och frågar istället om lämplig tunnelbanestation för att få någon hum om var det ligger.

Som svar får jag då istället; "haha....du måste ha skickat fel!"
Oops... kollar sen med eniro och tydligen har jag smsat en kille i Örebro. Och nu kommer det roliga; efter att jag skickat ett "hoppsan-sms" tillbaka får jag ett svar där killen skriver saker i stil med "ja, det är lugnt. Det var bara så roligt för jag pratade i dag med en kompis om en chokladbutik, men sen när du skrev tunnelbana tänkte jag att detta måste vara fel för det finns ju ingen tunnelbana här. Men, jaja, lycka till med letandet!"

Eh....

Sjukt roligt var det i alla fall, och vi hittade tillslut till butiken som låg läääääängst upp på drottninggatan. Den var mysig, och jag köpte ett gäng med praliner till J som jag nu vill äta upp själv.

Jag observerade en sak på tunnelbanan hem sen; att jag är rädd för att jag ska andas högt och störigt, som att jag väser. En kollega på jobbet retar gallfeber på I ibland för att hon "vässjunger", och det är nog något liknande jag är skiträdd för att jag själv ska göra så att folk ska störa sig på mig. För sånt hör man ju inte när man lyssnar på musik! Och det blir ju ännu jobbigare när man börjar tänka på hur man andas, för då hörs det ju verkligen! Hur man nästan håller andan ibland för att man är rädd för att flås-andas. Sjukt jobbigt, och förmodligen en aning paranoit.

Söndagsångest

Sen jag började jobba, "på riktigt" har jag utvecklat en slags söndagsångest. Den kommer krypande vid tre på söndagar, och innebär att jag börjar räkna timmarna till helgen är över och det är måndag igen. Jag jobbade idag, så än så länge har jag inte känt så mycket söndagsångest, bara vanlig jobbångest.

Vår chef var sjuk idag, så vår avdelning jobbade själva. Det skapade såklart en viss uppgivenhet hos dem som visste att de skulle sitta där i åtta timmar, utan att ha helt klart för sig vad man skulle pyssla med. För det funkar så på våra övertidsinsatser; man blir tilldelad vad man ska jobba med. Själv skulle jag hjälpa en kollega att rensa igenom en massa gamla mail, vilket passade mig rätt bra. Men kul? nja...

I fredags besökte vi Norra Brunn med några kompisar från Umeå som hälsade på. Jag hade fått förvarning av en kollega om att det var dyr mat där, men att den även skulle vara värdelös hade jag ändå inte trott.

Jag kände mig lite som Gordon Ramsey (den elake kocken) när jag åt min torra laxbit med ris och paprikabitar till. Skit, rent ut sagt.

Showen bestod av tre komiker, kände bara igen Pontus Enhörning som var en av dem. Och det var roligt, vi satt längst framme vid scenen så vi var helt klart lite skrajja ett tag, men vi överlevde. Skämten var dock rätt klassiska, en av dem var från Pakistan (?) och skämtade om att hans mamma hade en burka som gjorde att hon såg ut som ett tält i deras vardagsrum. En annan av dem var från Finland och kommenterade att vi i Sverige skrev "ej ned" istället för "upp" vid rulltrapporna i tunnelbanan.

Men på det hela taget var det en trevlig kväll, roligt att träffa gamla kompisar, men det var knappast värt pengarna... och maten; den hade man gärna hoppat över.

I går var vi på Ikea, på en lördag, ja faktiskt... Vi hade inte så mycket att göra, hade vaknat sent och jag tror att det hjälpte en del. Vi var så pass sega i huvet att vi helt enkelt inte orkade bli småirriterade på alla småfolk som sprang runt benen. Handlade saker till storasyster, själv fick jag nytt omslagspapper och snören - yeay!

Lite micropop på kvällen sen, och jag kände mig helnöjd.

Efteråt kommer det att kännas jättebra!

Jag var hos tandläkaren i går. Det var ett tag sen sist, men jag brukar få beröm för mina tänder så jag var inte direkt nervös. Har aldrig haft det minsta tandläkarskräck heller, och borstar, tandtrådar, flourar och tuggummituggar som den mest laglydige Svensson.

Jag hade ett litet hål... och tandsten... sådär så att de sa åt mig att jag måste använda tandtråd, varje dag. Även om det börjar blöda i tandköttet. Hon höll på ett bra tag, tandsköterskan med sin lilla "utgrävning" och det roligaste var när hon nöjt tittade på mig och sa; Efteråt kommer det att kännas jättebra!

Medan de höll på hade jag sån lust att förklara mig själv; att visst, jag kanske inte har använt tandtråd varje dag, men vet ni hur svårt det är att komma i håg att köpa det, för det blir liksom inte naturligt att man skriver ner det så fort det tar slut. Och på Hemköp där vi handlar gör de om alla de hyllorna så det har varit i princip hopplöst att hitta. Och jag har faktiskt flourtabletter hemma, men ibland äter man ju middag så sent, så det känns nästan onödigt att ta en, för man ska ju liks borsta tänderna om en liten stund. Och jag har faktiskt sagt till J att Listerine inte är så tokbra ändå för det är ju inte något flour i det. Men däremot har jag börjat tugga V6 istället för Extra för en kompis till mig sa att det bara är flour i V6. Och det var inte så lätt från början för jag har alltid tuggat Extra, och inte ens tyckt om V6 för de är mycket hårdare än Extra....

Men jag sa inget, utan tog snällt emot en liten post-it där hon skrivit ner vad jag ska köpa på Apoteket. Sen försökte jag se oberörd ut när de klämde fram vad besöket gick lös på.

En positiv sak var dock att jag fick boka in en tid för att dra bort mina sista två visdomständer, de är i vägen och popcorn är i princip livsfarligt då det fastnar längst längst längst in.

Micropopcorn med smörmak är sjukt gott, synd bara att det luktar apa i micron efteråt.

Schlageryran

Jo... jag känner att jag måste säga något. Har hållit mig ett tag, men schlager har ju så länge varit ett sådant hat-kärleksobjekt för mig att jag kan bara inte låta det gå mig förbi.

Okej, Carola gick inte vidare... Det roliga i detta är att det bara är Carola som inte gick vidare, den där Andreas verkar det inte vara någon som bryr sig om. Och det är ju tydligen bara Carola som är chockad, och anledningen till att Carola inte gick vidare är ju såklart för att folket förmodligen är lite less på Carola... Det är något med denna människa som fascinerar mig, det faktum att media kan få allt att snurra kring just henne.

Tänk om det är så enkelt att folk tyckte att det var en skitlåt? Är det så otroligt otänkbart? Jag menar... Christer Sjögren gick ju vidare så redan där borde vi ju fått en liten vink om att det faktiskt kan gå hur som helst i detta jippo.

Själv hoppades jag på operakvinnan i andra chansen, tror att hon hade kunnat charma bra många discoeuropéer.

Förströelse

Jag har hittat några nya favorithobbysar; halvse filmer, spela töntiga spel på internet, och leta sushiställen

Jag ska förklara...

I och jag har börjat hyra filmer på ett sunkigt ställe vid Rådmansgatan, de har hur mycket film som helst och det bästa; 15 spänn för en hel vecka. Så det är guldläge att hyra gamla sjyssta kultfilmer som man antingen inte sett av någon anledning, eller bara vill se om för att de är så grymma. Så jag och J har sett film några kvällar nu, men det värsta är att vi båda är såna som somnar under filmer. I alla fall om vi ser de på kvällen, passade på att se film på dagen i helgen, men så fort vi började med en film på söndagkvällen så snarkade vi snart i kapp. Har inte riktigt kommit på om det är till filmens fördel eller nackdel att man ser andra halvan nån dag senare.

Så en dag när jag hade lite att göra ville jag hitta nånstans att spela lite tetris, favourite game all time... Surfade lite och hittade klassiker som Super Mario och Pac man, men också en ny favorit: Yeti Bubbels


Man ska skjuta med en liten kanon på färgade bollar, så att de ramlar ner. Om man träffar riktigt bra, då säger yetin som står bredvid: "Ooh...." Och om man tar lång tid på sig att skjuta då kommer det fram en liten pingvin ur vattnet och stressar på.

Hur roligt som helst... och väldigt beroendeframkallande.

I lördags träffade jag en gammal vän och käkade sushi på Roppongi, jättegod sushi, i klass med mitt och Is favoritställe. Vi slog på stort och käkade creme brulee till efterrätt också. Så jag har insett att här är det rätt kul att testa lite olika sushistället, för det är så många som är riktigt bra. Jag har blivit besviken en gång sen jag flyttade hit, och det var när vi köpte sushi på lilla kvartersstället nära mitt jobb. Jag köpte rullar, och de var ungefär 2 cm i diameter... ingen höjdare.

Så.... då vet ni vad jag pysslar med mest nu för tiden!

Laakso

Det var dags för konsert i lördags; Laakso på Debaser medis.
Är ju inte tokförtjust i den lokalen, men såg framemot det ändå.

J och jag åkte in lite tidigare för att ta något att dricka på ett annat hak först. Gillar krogarna längst götgatsbacken; volymen är lagom för att kunna prata normalt, det finns sittplatser, och de behöver inte fråga dig vad det är i en marguerita.

Det tråkiga var bara att vi åkte till medis alldeles för tidigt, förbandet hade inte ens börjat spela, så vi hann lessna lite innan själva konserten. Vilket iofs känns lite typiskt för konserter.

När konserten väl drog i gång, var den i alla fall superbra. Ljudet var tusen ggr bättre än när vi var där sist. Det roliga var att jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig av bandet, har bara lyssnat på dem i nån månad egentligen. Men det blev en glad överraskning. Hade inte väntat mig så mycket "jammande", och visst var det lite roligt att samtliga bandmedlemmar hade ett uttryck som att de var jordens största rockband.

Tråkigt att konserten inte var längre, jag saknade många favoritlåtar även om jag förstår att de valde att köra hitarna först och främst.

Ser framemot sångarens solokarriär och grämer mig lite över att jag inte sett fler konserter med Laakso.

Finally friday

Ligger i soffan

Ser på en av de fem filmerna jag hyrde i onsdags... the royal tennennbaums...

Har skagenosttuben i ena handen, kex på magen, och ett vinglas i den andra handen

Väntar på att J ska komma hem

Ska göra pizza till middag

Tror att Danny kommer att åka ut i Lets Dance

Om inte J kommer hem snart fyller jag på mitt glas och börjar se Sliding Doors

Jag har längtat efter den här stunden så sjukt länge...

Hjärtefint

Fick ett alla-hjärtans-dagskort i brevlådan idag, om än lite försenat, av mina syskonbarn. Men det var så fint. Kottarna hade skrivit själva i det, men gissar att mamman varit med på ett hörn också...

Omständigt värre

Äntligen har jag bytt ut mina julgardiner mot något annat. Hade beställt gardiner men såklart slarvade de bort beställningen på något sätt... väntade i över en månad innan jag gav upp och gick ut på stan för att hitta något. Såklart hittade jag snygga och prisvärda gardiner fortare än kvickt och ångrar mig fortfarande över att jag inte gjorde detta från första början.

Så nya gardiner i kök och matrum! Jag fick ju upp mina kattplanscher för ett tag sen, men de matchade verkligen dåligt till julgardinerna. Så som pricken över iet har jag även skaffat hem en liten radio som kan skråla liv i mig på morgonen; lovely! Har så länge velat ha en radio i köket!

Jag har även fyndat lite badrumspynt, är ju egentligen så totalt emot prylar i badrummet men jag badar så pass ofta, och vill så gärna ha ljus när jag badar. Hittade de här på Lagerhaus som faktiskt ser ut exakt som jag hade tänkt mig. Så nu väntar jag bara på det där perfekta tillfället att få ta ett kohett bad, med lite tända ljus på väggen och bara relaxa.

Mitt i djungeln

Storasyster bygger ut huset för fullt, så rätt snart kommer syskonbarnen att få varsitt rum, ett rosa rum och ett djungelrum är upp på beställning tydligen.

Rosa saker kryllar det ju av, men inte så mycket som är rätt snyggt ändå. Utan mer plojiga och barnsliga saker som man säkert snabbt växer i från. Djungeltemat känns rätt klassiskt när det kommer till barnrum, så jag har surfat runt lite för att hitta enkla smågrejor att inhandla till det blivande djungelrummet. Man skulle ju såklart vilja att det blev lite som i inredningsprogrammen; att man har i princip obegränsat med pengar så att man skulle kunna köpa allt coolt man hittade. Så är inte fallet den här gången, så jag har fokuserat på att hitta sånt man faktiskt skulle kunna köpa utan att bli ruinerad på kuppen.






Hängare med tiger och lejon från Loppan & Piraten




Djungelmönster av Ingela Peterson Arrhenius, säljs på bla Wonderwall




Dinopapperskorg, My first room





Lite prylar från Ikea; Överkast drake, mammutstol och rund matta.

Lejonhuvud från Sagopalatset