Lovet som försvann

Japp.... det var den "ledigheten"

Det hela började med att jag blev förkyld på skärtorsdagen, så jag traskade hem vid 12, J slutade också tidigt så vi såg film direkt när vi kom hem, fixade käk och somnade vid åtta på kvällen.

Och tur var kanske det för på fredag halv fem ringde klockan, vi skulle ut till arlanda och hämta upp mamma och pappa som anlände från Goa i Indien. Pappa kom, inte så oväntat, traskande i kortärmad skjorta och sandaler. Såg bara lite lustigt ut med tanke på att det var snö och minusgrader.

Sen satte vi styr mot Umeå. Vi bodde hos Js föräldrar denna gång, vilket funkade jättebra. Trots att varken jag eller J är såna som älskar långa gemensamma familjefrukostar.

I övrigt var helgen fullspäckad, vi träffade kompisar, kollade in deras hus som alla såklart stolt visar upp, lekte med syskonbarnen, och såg på egenhändigt filmad Indienvistelse.

När man har så mycket inplanerat känns helgen på ett vis lång, för man hinner med så mycket, och samtidigt kort för... man hinner aldrig bara sitta ner och slappa.

Så på tisdagen när allt var tillbaka till det vanliga igen, kände man faktiskt av en liten stämning på jobbet. En sån där "man skulle ha behövt vara ledig längre - stämning".

Tur att jag har gammalt påskgodis från jobbet kvar... för att hålla kvar känslan lite i alla fall.