DLK är i och för sig ett grymt säkert kort, dock så kom vi för sent så vi måste ha missat några låtar. Punklåtar är ju i regel rätt korta, så när de dessutom är live är de ju 2 min i snitt! Så... vi vet inte hur många vi missade, dock några favoriter vilket var synd såklart.
Konserten var på Debaser Medis; trångt och stökigt. Själv är jag en sån som aldrig kombinerar utgång med konsert, för går jag på det ena vill jag inte samtidigt göra det andra. Går jag på konsert då lyssnar jag, och tar in. Därför kan jag bli så otroligt irriterad på fulla killar; drygt 25 år, halvt överviktiga i svettiga t-shirts som promt ska hoppa konstant under varje konsert. För de hoppar på mig, och spiller öl på mig, och skymmer sikten för mig.
Hur som helst! När jag var på Dia Psalma för två veckor sen så insåg jag ju att tiden faktiskt går. Att det är nästan 10 år sen som jag lyssnade som mest på sån här musik, och under DLK konserten så slog det mig.... att även banden har åldrats 10 år! Det var rätt kul, speciellt när sångaren hade klämt på sig en Super Mario dräkt som kanske inte var i största laget.
Konserten var superbra, och som jag konstaterat tidigare; punk är så speciellt, bla för att de som är där och lyssnar kan varenda ord i alla låtar, och för att det skapar nån slags stämning om att livet skulle kunna vara så mycket roligare. Skitsamma om låtarna handlar om "hockeyfrillor", det är stämning ändå.
En glad stämning, som jag skulle vilja känna oftare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar