Hylla till vardagsrummet

Har hittat en hylla, som sagt.

Den finns på Village, ser ut som följande, inte alls dyr, vill ha den nu.

Små-mat

Jag såg en massa Nigella förra veckan, hon är verkligen galen.
Hon gör antingen värsta chokladmonstren i form av kakor/muffins/brownies eller liknande, eller så gör hon 1000 olika smågrejor till en buffé.

Jag är sugen på både och. Vi fick plockmat på firmafesten i onsdags, och sen dess har jag varit så sugen på ost. Så i går när det var dags för kräftor knåpade jag i hop några smågrejor i alla fall.

Dels en röra som storasyster gjorde en gång; fetaost, något krämigt; typ creme fraiche, färsk basilika och färsk persilja. Så mixar man det så att det blir krämigt och ljusgrönt. Så sjukt gott, antingen till en liten buffé eller typ fisk.

Sen så gjorde jag en klassiker. Skivade getost, ringlade över honung som fick stå o dra en stund. Rostade pumpafrön i en stekpanna som jag sen strösslade över ostskivorna innan vi skulle äta. My god... det var hur gott som helst. Ville ha granatäpple också men hittade tyvärr inte det.

Jag och några kollegor har pratat om en vin o ostkväll härframöver. Känner att den måste bli av snarast.


Kräftskiva...med betoning på tillbehören.

Ikea

Vi var en snabb sväng på Ikea idag, Ikea som har fått in nya prylar inför hösten.
Jag blev sugen på nya saker hemma, helt klart. Som tur var orkade jag inte riktigt leta det jag var ute efter och det var såklart en hel del folk. Annars hade jag handlat upp stället.

Det är kul, för det var ett par år sen som jag var sådär riktigt sugen att shoppa grejor på Ikea. Har varit så less på det stället ett tag nu. Less på deras klumpiga möbler i tråkig laminat. Less på dussinmöbler som man ändå vill byta ut efter en månad.

Vi har ju varit utan sängbord ett bra tag, det är ett faktum. Men jag har helt enkelt inte hittat några jag vill ha, o sängbord är bland de dyraste möbler som finns. I alla fall med tanke på vad man får för pengarna. Men nu har jag faktiskt hittat ett par på Ikea som uppfyller alla mina krav.


Hemnes sängbord


Vidare har jag hittat ett vardagsrumsbord som iof inte är jättebilligt. Men det skulle passa till en hylla jag vill köpa när jag fått iväg vår mastodont Magiker-serie som pryder vardagsrummet idag.

Ikea Stockholm, soffbord

För att spinna vidare på vardagsrummet, så har jag kommit fram till att jag behöver mer färg här inne. Här och i sovrummet egentligen. Min tanke är att fortsätta låta "basen" vara svart o vitt, men att i vardagsrummet försöka smyga in lite turkost/petrol i klassisk kombination med brunt. Därför ska jag byta ut lampskärmarna vi har här till dessa bruna.

Ekås, lampskärm


Sen tänker jag att jag ska försöka hitta något tyg, matchande kuddar o lite ljus i rätt färger. Hm... ett presentkort på Ikea kanske skulle sitta bra på önskelistan.

No more disk

Idag ska vi köpa diskmaskin - finally! Ropar alla som varit o hälsat på oss någon gång.
Ja, det är trist att handdiska, särskilt när man lagar mat o bakar mest hela tiden. Bjuder vänner på middag lite nu o då.

Synd bara att den inte kommer att bli inkopplad idag, måste vänta till veckan så att hyresvärden kan godkänna.

J har en kompis här i helgen, så han hänger på. Vi tänkte väl åka till alla klassiska ställen idag; Kungens kurva, Barkaby osv. Sen så har han o J fått någon fix idé om att de måste äta färska kräftor när han är här...okej... Bara jag slipper. Vet ni hur små färska svenska kräftor är??

Jag tar ansvaret för tillbehören, eller...maten rättare sagt. Men det är roligt, att ha folk här. Han kom redan i torsdags o jag skäms forfarande för "frukosten" som J bjöd på. Jag fattar inte vad det är med killar! De kan som inte anstränga sig lite, de tänker att deras kompisar de tar nog för sig om de är hungriga. Men grejen är den, att Js kompisar är blyga, tysta människor som inte gör sånt! Tur att jag gick hem tidigare i fredags o utfodrade lite fil till gästen.

Storhandlade för övrigt i går när jag kom hem så att frukosten idag höll lite standard i alla fall.

Killarna var inne i stan i går kväll, gick på norra brunn bla. Själv hyrde jag film, Hot Shots 2, åt lite godis o somnade vid tio i soffan.

Det är kallt ute, 15 grader. Som tur är får vi tillbaka våra element till veckan som de skruvade ner för sisådär en månad sen. Vi fick nya hyresgäster i går, tyvärr var det inte galna kvinnan ovanför som flyttade ut.

I morgon planerar vi för bio, då Js kompis stannar till på måndag. The dark knight. Känns som att det är läge att se den nu, om man inte redan har sett den.

Hejdåvecka

En kollega slutade hos oss förra veckan, hon flyttar till Ungern på torsdag för att börja plugga.
Så i går samlades ett gäng på Mosebacke för en inofficiell hejdåfest.

Vädret var otroligt bra, själv hade jag varit skeptisk ett tag på att överhuvudtaget hänga på. Men så ångrade jag mig i sista stund o tur var väl det.

Alla var nöjda o glada, musiken jättebra o lagomt mycket folk där. Det blev inte jättesent med tanke på att det började kl 18 men jag hakade ändå på I sedan istället för att åka hem själv.

I morse vaknade jag med tokont i halsen, och nu har även näsan börjat täppa igen.

Skitskitskit

För faktum är att den officiella hejdåfesten är i morgon, med hela jobbet. Vi ska hålla till i en av företagets lokaler mitt inne i stan. Det bjuds på buffé o dryck. Vill inte missa, känner jag.
Även om det knappast kommer att bli någon utgång efter att man sett till att bli mätt o nöjd.

Och... popaganda på fredag, som sagt.

Så det är icke förkylningsläge just nu.

Jag var hos frisören idag efter jobbet, bra tajming med tanke på festen i morgon. Synd bara att hon körde lite väl hårt med nyanseringen så jag är lätt blålila i luggen. Jag borde kanske matcha det med en lila tröja i morgon.

Festivalprogram

Programmet för Popaganda nästa helg är nu släppt.

Shout out louds kl 16:00... hm, kanske inte den bästa tiden.
Har köpt biljett för fredagen som ser ut som följande: (de i fel stil ska spanas in extra noga)

14.15 Palpitation
14.45 Florence Valentin
15.30 First Aid Kit
16.00 Shout Out Louds
17.00 Kelley Polar
18.15 Sébastien Tellier
19.15 Hercules and Love Affair
20.00 Säkert
21.00 The Embassy
22.00 Teddybears STHLM

Ska i kommande inlägg försöka förklara varför dessa drar till sig min uppmärksamhet.
Men börja med att lyssna på Shout out louds som gick varm i min ipod hela förra sommaren, men inte har jag ledsnat för det. Snarare tvärtom.

Har ej köpt biljett till lördagen, fullt medveten om att jag går miste om både Laakso och Bob Hund.




Time left for love



Impossible




Please please please

Sista helgen med OS

OS har verkligen varit katastrof. Och jag som till och med gick i från jobbet några gånger för att se Susanna Kallur ramla på första häcken. Och Stefan Holm hamna utanför pallen.
Som tur var struntade jag i Carolina Klufts längdhopp.

Idag sitter jag faktiskt och kollar på kvinnornas höjdfinal, höjd är spännande.
Sen blir sändningen helt plötsligt taekwondo istället, och jag förstår ingenting. Att titta på taekwondo får mig att tänka på Sudden i Nilecity. Ni vet, han som har filmjölksslalom, eller pelargonbrottning, Det hela känns som ett skämt, och man begriper inte vad som överhuvudtaget skulle kunn vara spännande. I Nilecity skrattar man ju, här byter man kanal o kollar på pingisen istället.

För ett tag sedan såg jag dokumentärserien Vägen till OS på svt, helt klart en av de absolut bästa dokumentärer jag har sett. Ingen kan låta bli att älska ex Jenny Kallur efter att ha sett den. 30 dagar efter sändning går den att se på svts hemsida, så surfa dit omedelbums om ni inte har sett den ännu.

Filmer i höst

I DN hade de listat alla höstens filmpremiärer, fanns faktiskt en hel del som jag blev sugen på att se. Jag planerar att göra stora runda ringar runt de jag ska lura med mig I på, typ som de gör i amerikanska filmer när de letar jobb eller lägenhet.

Tramsiga svenska filmer som jag vill se en trött söndag hemma i soffan:

Patrik 1,5 (Ella Lemhagen)
Allt flyter (Måns Herngren)
Fishy (Jag brukar ju gilla Maria Blom)

Spännande filmer som jag vill se på bio:

Righteous kill (skådisar: Robert De Niro OCH Al Pacino)
Burn after reading (av bröderna Coen. Med Brad Pitt som jag älskar efter Jesse James filmen)

Filmer jag vill se av andra anledningen, bio eller ej:

Den andra systern Boleyn (älskar ju Scarlett Johanson)
Vicky Cristina Barcelona (av samma anledning som ovan)
Låt den rätte komma ("vampyrberättelse från Blackeberg" ... bara det säger ju allt)

Helgnöje

Det enda vi har planerat för denna helg är att se klart säsong 2 av Dexter. Faktum är att jag var så skeptisk till denna serie först. Men I har pratat en del om den, och när J sen laddade hem den så gick jag med på att börja se den. Nu är jag helt fast.

Det är så fascinerande skumma karaktärer i denna serie, att man inte kan låta bli att älska dem. Och första säsongen... vilken nagelbitare! Jag satt bokstavligen upp i Js knä på kvällarna när vi såg avsnitten.

Så i morgon är det Dextermaraton på schemat med andra ord.
Jag fastnade så sjukt mycket för en tröja Dexters bowlinglag har. En kollega googlade fram den, så nu pryder denna fantastiska bild min datorskärm på jobbet. Kanske lite svårt att hajja det roliga med den om man inte sett serien. Men... like it a lot


Så, som ni förstår så överlevde jag första veckan på jobbet. Självklart har tempot varit very slow. Långa raster, och tidiga hemgångar. Länge leve flextid.
Har varit o cyklat två ggr denna vecka efter jobbet, och det går mycket bra för mitt knä. I dag tog jag ut mig helt galet, fick världens mjölksyra först. Men det kändes som att jag lyfte mig lite till en nivå som jag inte orkat på ett bra tag, har ju inte tränat på väldigt länge nu.
Synd bara att mitt kort går ut i oktober... tänk om jag hade plats för en cykel här hemma.

På tal om jobbet igen. Med största sannolikhet ska jag få börja jobba med något annat, som skulle vara jättekul. Vågar inte riktigt ta ut något än, då jag inte vet när det kommer att dra igång. Men det känns väldigt kul att ha något att se fram emot... så här på höstkanten.

Umeåband

Det är två band jag verkligen längtar att se igen live: Deportees och Perishers.

Depoortes gjorde en riktigt bra första platta med bla Arrest me 'til it hurts och Not tonight. Falsettsång och sköna melodier som passade perfekt en sommarkväll innan utgång. Andra skivan upplevde jag mer åt det rockiga hållet, det kändes amerikanskt. Konserten jag såg efter att de släppt den var otroligt bra, och förstärkte de amerikanska vibbarna med en en soft country/rock känsla. Who is gonna meet me, är helt klart bästa spåret. Men det är nog två år sen jag såg de nu. Och eftersom de känts rätt osynliga ett tag kan jag bara hoppas att de sitter i en studio och slipar på en skiva som kommer ut snart.

Surfa in på Deportees hemsida och lyssna på skivan Damaged goods


Perishers är bandet som känslomässigt verkligen kan vända en människa ut och in. Sångaren Ola Klüft har en av sveriges i särklass bästa röster för den här typen av musik. Man förstår att de får med låtar i amerikanska serier såsom OC och One tree hill. En av de "mest spelade skivorna" på min ipod är deras andra skiva Let there be morning. Inför en konsert med dem läste jag en recension av deras senaste skiva Victorious, där recensenten menade att Perishers var mer up-tempo på denna skiva. Up-tempo? Nja... Men viss skillnad mot den första skivan, visst. Men konstigt vore väl annars. Lyssna på Come out of the shade, så förstår ni vad jag menar med en av sveriges bästa röster.



Här kan du lyssna på Perishers

Weeping Willows

Det känns roligt att skriva om ett band där jag gjort "researchen" efter konserten, istället för innan. Oftast brukar jag gå in i ett slags musikaliskt celibat inför varje konsert och enbart lyssna på den aktuella artisten under några veckor, för att få något hum om vad som väntas.

Denna konsert blev dock lite spontan då första spelningstillfället blev inställt pga dåligt väder, själv var jag i Umeå det datumet så jag hade räknat bort denna konsert. Tur nog (i alla fall för min del) fick jag en andra chans.

Konserten bestod av två delar, med en paus emellan.

Första delen på ca en halvtimme bestod i princip uteslutande av låtar från albumet Fear and love (2007). Bandet inleder med den fantastiska The Burden, och jag blir genast på bra humör. Utan att känna till bandet innan, har jag en föreställning om att WW bara ska kännas väldigt mellow, smådystert men vackert.

Regnet hänger lite i luften ovanför Mosebackes terass på söder, och när sångaren Magnus Carlsson kommenterar att den mulna himlen passar rätt så bra förstärks min "inför-känsla" för WW. Men redan vid tredje låten; Shiver in the morning light, får jag en helt annan känsla. Är det bara jag, eller har detta album och framför allt denna låt inte rätt mycket vibbar av 60-tal? Jag vill nästan springa hem o byta till rött diadem och prickig kjol. En rätt främmande känsla för någon som är van att gå på skramliga punkkonserter. Men en väldigt trevlig känsla.

Utan att egentligen ha en aning om huruvida denna skiva sticker ut eller inte gentemot tidigare, så får jag som sagt inte alls någon mellow känsla under konserten. Jag blir snarare glad och varm av Magnus Carlssons röst samt det fina gitarrspelet som passar så bra till denna typ av musik. En annan favorit under första passet är Grains of sand, hela tiden förstärks min 60-talskänsla, på ett positivt sätt. Och för att inte glömma covern på Unchained melody. Det kändes som att den var skriven för MC och skapar en helt fantastiskt stämning på en relativt liten och intim utomhuskonsert som denna.

När andra passet drar igång är bandet förstärkta av cello och fiol; detta kommer att bli så bra är det första jag tänker. Men oavsett hur höga mina förväntningar var hade jag aldrig kunnat hoppas på detta. Gästartist under andra passet är ingen mindre än Freddie Wadling (Fläskkvartetten bla), och inte nog med det; han framför även den låt som bara måste vara WWs bästa; Blue and alone.

Även om MC drar ner en hel del applåder för sin version av klassiska Life on mars, kändes nästan Freddie Wadling som stjärnan i det andra passet. När FW framför Karma police är det nog inte bara jag som ryser till.

Spelningen igenom känns både varm och intim trots att det regnar till och från, frågan är om det var någon fler än jag som ens la märke till det. WW nästan trollbinder sin publik under varje låt, och det är precis såsom MC försöker säga vid ett mellansnack: att man behöver lite eftertanke mellan låtarna, man får en känsla av vad var det som hände egentligen. Exempel på sådana tillfällen är bla While I'm still strong från skivan Endless night.

Självklart spelar de även populära Touch me, som i alla fall jag har hört ett antal gånger utan att någonsin riktigt lyssnat på WW. Men den fastnar, helt klart.

Efter en andra akt som räcker dryga timmen (om jag inte räknade helt fel) känner jag mig otroligt nöjd. Jag har verkligen fått valuta för pengarna; en första akt med låtar från den senaste skivan, en perfekt uppvärmning med andra ord. Som sedan följs av en andra akt med fantastisk musik, underbara stråkar, Freddie Wadling, värme och kärlek.



Ni får hålla tillgodo med en bild då jag inte fått ordning på min lilla film ännu.

Weeping Willows, Mosebacke, 2008-08-19

Härliga helg

Det har ösregnat hela dagen känns det som. Vädret var inget vidare i går heller, man känner att sommaren är över. Jomen den är faktiskt det, hur illa det än låter. För det är rått och kallt på kvällarna nu.

I går var det OS för hela slanten på dagen. Sedan åkte vi in till stan med en kollega till mig. Det var trevligt. Avslappnat. Vi kunde skvallra lite om vad som hänt på jobbet medan jag haft semester, och vi tog kvällen lite som den kom.

Vi rörde oss mest runt söder, men dessvärre var vi inte de enda som var ute i går, så det var tjocksmock överallt kändes det som. Efter ett tag mötte vi upp några vänner till min kollega. Jag hittade en vän med långt hår som jag började ha lite musikdiskussioner med. Dock kom vi inte så långt. Vi hann konstatera att han avgudade Morrissey, att jag inte höll med honom, och att vi båda ska på Wepping Willows konserten på tisdag.

Idag har jag o J bokstavligen bott i varsin soffa. Vi har sett på film, OS, Simpsons, ätit, halvsovit, tittat på regnet. Världens bästa söndag med andra ord.

På något vis känns det är ändå inte så jobbigt att hösten är på gång. Jag har väldigt mycket inplanerat, mest konserter då. Vi får många besök från Umeå i höst också, alla som vill komma o julhandla. Så hösten kommer att gå fort, det är en sak som är säker.

Och jag ska verkligen försöka fika mycket. Baka massor, och gå ut på kvällarna och fika.

Blir nog hur bra som helst.

Fredagkväll

Var inne i stan idag, med J.
Gick över Västerbron från Fridhemsplan och sedan längst hela hornsgatan.
Blev lite besviken på promenaden, trodde att det skulle vara roligare, mer att se... eller nåt. Gick bara in i Judits second hand, som var den enda butiken jag kände igen från hornsgatan... hittade inget.

Hamnade sedan på medis, då J skulle träffa en kompis för att någon timme senare gå på bio. Försökte få sällskap, men inget napp... blev på köpet dumpad inför morgondagen.

Jag skulle så gärna vilja förklara vad det är som stör mig så oerhört... med människor just nu. Känner en allmän bitterhet som är svår att förklara utan att gå till djupet. Jag tror att J förstår, men jag är inte helt säker ändå. Jag visar ett sms, o han flinar mest, säger att jag inte borde vara förvånad.

Så nu sitter jag hemma... ensam... o äter ostbågar och choklad i min bitterhet o vet innerst inne att detta är döden för min hy. Jag saknar I så förjordat (?) mycket.

En sak kom jag fram till i dag. Att jag älskar Stockholm. Jag vill aldrig flytta härifrån, inte som det känns nu i alla fall. Det finns så mycket här. Jag trivs. Trots allt.

Kan någon stanna tiden?

Jag har semester, J jobbar, precis som alla andra jag känner i stan.

Så jag har semestrat i tre dagar på egen hand nu, och det har gått hur bra som helst.

I måndags traskade jag runt hela kungsholmen i princip. Hade i förväg prickat in saker från min "Urban guide to Sthlm" på en liten karta, hade dessutom med mig boken om caféer i stan. Så traskade jag. Och jag hade en överenskommelse med mig själv om att jag inte fick banga på att gå in på de ställen jag ville för att de kanske skulle vara tomma på folk o kännas små att gå in i. Och dels fick jag inte ta säkra vägar o bara äta på subway typ.

Jag gick o gick o gick. Hela tiden med kartan i handen (ja, jag kände mig som en turist). Men det är verkligen det enda sättet för mig att dels hitta, och dels förstå hur jag rör mig, och hur alla delar hänger i hop. För jag har verkligen så dåligt lokalsinne.

Det började regna ungefär samtidigt som jag började känna mig hungrig så jag smet in på ett minisushiställe. Kom in o kände... åh nej. Jättetomt o jättelitet. Men så kom jag i håg min regel. Så jag beställde o satte mig ute på ett av de två uteborden. Det roliga var att jag lockade till mig folk, par som stannade upp, tittade på mig o sa till varandra "ska vi äta sushi kanske, det är ju gott!" "Trevligt att sitta ute". För det slutade regna typ sekunden efter att det började.

Kände mig hur nöjd som helst. Jag var en sån person där folk tänkte "om hon kan äta där, så kan vi också äta där." Jag kände mig normal... kanske som en stockholmare till o med.

I går betade jag av "norrmalm/city" i min bok. Har gått mkt där tidigare, men nu passade jag på att gå in i de butiker som jag annars oftast bara passerat o tänkt att 'nån gång ska jag gå in där'.

Pga alla strapatser nobbade jag stan i dag för att träna o sola. Har inte tränat på ca 2 mån pga mitt knä, men eftersom jag känt mig rätt bra på slutet bestämde jag mig för att cykla lite. Det gick jättebra, och istället för att ta ut mig helt o få ont i knäet igen körde jag bara ett pass och slutade medan det fortfarande kändes bra. Hoppade sedan in i solariet för att försöka få bort alla bikiniränder från semestern.

Ibland skulle jag verkligen vilja stanna tiden, få vara i det här tillståndet tills jag ledsnar o sen själv kunna bestämma när man ska gå vidare. Bara det faktum att man kan pyssla med sina fritidsintressen känns helt ovärderligt just nu. Eller få ligga kvar i sängen o se film på morgonen när man sovit dåligt under natten.
Nästa sommar ska jag ta fem veckors semester, i alla fall om jag är kvar på samma jobb.

Tunnelbanebarn

Jag fick psykbryt idag... på tunnelbanan, ett antal gånger.
På dessa sketna ungar... odrägliga ungar som skriker, väsnas, hoppar, snackar skit, killar och tjejer.

Jag blir faktiskt galen.

Om jag får barn någon gång ska jag o J tvinga dem att toksporta, så att de inte har tid att åka tunnelbana med andra. De ska vara på träningsläger hela somrarna och sedan tacka oss när de vinner någon medalj när de är tonåringar.

Kände mig låg när jag var inne i stan idag, inte så sugen på att gå egentligen.

Så ringde E o ville ta en fika. Hon började jobba i måndags, och ville få en ursäkt att komma därifrån lite tidigare.

Ja, tack.

Så, dagen blev allt som allt rätt bra. Trots dålig morgon, skrikiga ungar o det faktum att sittpuffen från Granit var slut... igen.

Jag undrar....

... hur människor som har hundra kompisar lyckas med det egentligen.
Alltså hur de lyckas skaffa alla dessa hundra kompisar. Visst, alla är säkert inte toknära vänner, men de är ändå nummer i mobilen... kontakter på msn... eller en sån man stöter på när man är ute o kan snacka med några minuter.

Ibland känner jag mig som en sån nörd från en collegefilm; killen som hela tiden försöker få en tjej till skolbalen men lyckas aldrig. Och han förstår aldrig riktigt vad det är han gör för fel.

Det är tråkigt när det slår en.

Jag uppskattar verkligen de få nära vänner jag har, de är de bästa i världen, verkligen.
Men på något vis börjar det bli tröttsamt att hela tiden bli "ratad" av människor som man ändå själv tänkt var potentiella "kontakter" - människor som man ändå kan umgås med o har något gemensamt med.

För när jag tänker efter så var det precis så både på gymnasiet och universitet. Det enda man vill är att lära känna nya människor o tillslut så hittar man EN person som man iof blir rätt nära vän med.

Det är sjukt att tänka tanken, speciellt när man är vuxen o ämnet i sig känns som något som hör hemma på lågstadiet, men det är svårt att inte börja fundera över om det är mig det är fel på. Ska man spela svårflörtad? Är det kanske så att de här människorna från lågstadiet har blivit så pass gamla att de känner av att man anstränger sig och backar av den anledningen?

Jag tycker att det är rätt skönt att vara ensam.... men det är verkligen skittråkigt när man så sällan känner sig behövd.

Loppislördag

Mamma o pappa är galna i loppis, jo men de är nog faktiskt det.
För de är på loppis jämt känns det som. Ibland fyndar de nån möbel som ex ytterligare ett gigantiskt träskåp, men mest smågrejor... eller krafs.

Vi sökte ett loppis när jag var hemma, men hittade det aldrig. Vi hittade loppisskylten, som låg ner. Vet inte om den indikerade på att loppiset numera var stängt.

Anyhow. I lördags tänkte jag o J att vi kunde leta reda på något loppis utanför stan, bara för att det skulle kunna vara kul. Googlade lite och hittade loppmarknaden i Vårberg. Åkte dit typ en halvtimme innan de skulle stänga, för att slippa betala inträde. Såklart hade alla börjat packa i hop, så det kändes som att vi bara stod i ett stort garage av.... skräp. Rent skräp. Människor som städat ur sina skräpiga hem för att försöka kränga saker. Well, det kanske är trevligare om man åker dit när lokalen är i full gång istället.

Innan loppiset svängde vi förbi Myrorna i Skärholmen, passade på att sightseeinga i förorten helt enkelt. Köpte faktiskt en lampskärm, som passade fint i min samling av vaser.

Köket

Ja, det har hänt lite grann i köket.
Ville så gärna pynta upp det lite, inga stora förändringar. Men göra det lite trevligare helt enkelt.

Först o främst vill jag bara berätta att jag äntligen tagit mig för att köpa en ny vattenkokare. Den gamla gick sönder då jag körde den utan vatten.... ja, då går de tydligen sönder.
Har letat efter den perfekta vattenkokaren, men insåg att jag orkade verkligen inte. Om jag fick välja skulle alla prylar här hemma vara valda av extrem omsorg. Och visst, det funkar ibland, oftast är det värt det. Men nu ville jag ha en billig, fungerande, inte tokful vattenkokare. Och då blev det denna.



Vi har fått kakeldekoren på plats, hade hittat ett mönstrat som jag vill ha. Men fick sedan tips om att göra det svartvitt, och så fick det bli. Lite bubbligt o ojämnt kanske, men väldigt fint.




Och sen var det den här tråkiga väggen. Pall o lådor på plats, och så var det dags för hyllorna. Insåg att jag inte gillar att betsa för det blir aldrig riktigt bra. Men väl på väggen med mina favoritkoppar blev det fint. Lite ombonat, som jag hade tänkt det.
Nu vill jag bara köpa en almanacka eller liknande från Granit att sätta ovanför pallen, och när mina nyplanterade växter är på plats kommer jag att känna mig så gott som klar.

När man blir kär

Jag har sett Sex and the City filmen tre gånger nu. Ska se den en gång med J också, om ett tag.
Och det är några saker som jag inte kunnat släppa från den filmen (förutom att den är tokbra) och det är Carries hår och en jacka som hon har vid ett tillfälle. Har inte tänkt så mycket på det men det har liksom legat i bakhuvudet hela tiden.

Förra hösten letade jag höstjacka som en maniac, hade hakat upp mig på en modell, som inte verkade existera. Kunde såklart inte leta efter något annat och blev helt enkelt utan höstjacka.

Så fick jag ett erbjudande från Laredoute häromdagen, insåg att 'just det... katalogen har kommit'. Börjar bläddra lite och efter två-tre sidor så är den där: Jackan med stort J.
Utan att ha funderat så mycket på vad jag är ute efter för färg, form eller liknande så är den bara helt rätt.

Den påminner om den jag såg i filmen, och det blir verkligen kärlek vid första ögonkastet. Kosta vad den kosta vill; där har vi min höstjacka. Den kommer i början av september och jag vill så gärna så gärna att storleken ska bli bra på en gång.

Det lustiga är att jag har varit med om detta förut. När jag köpte min dunjacka. Hade letat vinterjacka till vansinne, ville inte betala allt för mycket. Så föreslår min pappa att vi ska kolla på Peak-affären, bara för att. Och där var den; den bästa jacka jag någonsin haft. Den var svindyr, men min bästa investering med tanke på hur mycket jag använt den.

Jag vill så gärna att det ska bli så med den här vackra jackan också.

Posthylla

Jag gnäller nog rätt mycket över att J dräller saker omkring sig här hemma. Visst, det är trevligt att bli varse om att det bor folk här... men ändå.

Så förra veckan tog jag tag i "postproblemet" ; det faktum att han lägger sin post på alla möjliga ställen utan att ta reda på den. Så för att slippa springa runt som en städande mamma skaffade jag en posthylla; praktisk, och snygg!

Köpt på Village, bokstäver från Panduro.

Helnöjd.

Gröna fingrar

Det är tur att jag inte har trädgård, är hysteriskt dålig på att ta hand om mina krukväxter.
De som jag har nu skulle ha behövt omplanteras för sisådär ... tre år sen.

Problemet har varit att det där har känts som ett sådant gigantiskt projekt; köpa nya ytterkrukor, köpa nya innerkrukor, fixa jord osv osv.... För blommorna växer ju ändå, trots sina små krukor. Man tycker ju att de borde ha dött för hundra år sen.

Så i går gick jag o J igenom alla blommor o insåg att de var lite som en syskonskara. Två blommor som går i lågstadiet, de kan ta krukorna från de som går i mellanstadiet, de som går i mellanstadiet kan ta krukorna från de som går högstadiet, och för blommorna som går högstadiet; ja, där hade jag redan en stor kruka som inte användes. Så summa summarum köpte jag; en ytterkruka på Ikea (tokbillig), två innerkrukor, jord o näring.

Det enda som återstår nu är att plantera om alla men det känns trots allt inte som det jobbigaste. Det var planeringen o inhandlandet som var mitt största ångestmoln.

Så mamma; när du kommer ner nästa gång; då ska du få se vad bra blommorna mår! :)

Longleg

Jag har köpt tights, som vanligt när det gäller mig o kläder har jag letat bra många dagar utan att hitta några.
Så springer jag på ett par som passar perfekt.

Mina ben ser ut att vara närmare 2 meter när jag har de på mig. Men fatta vad sköna de är ändå, förstår inte varför man övergav de på 90-talet. Dösnygga till mitt långa vita linne.

Matmatmatmatmatmat

Jag har inte lagat mat på typ tre veckor... det märks.
Hos mamma o pappa läste jag en del tidningar o kom på maträtt efter maträtt som jag ville laga hemma. Som tur var fick jag utlopp för lite av mitt intresse då jag fick laga mat sista dagen i Umeå.

Så jag o J storhandlade i fredags, jag hade ju en matlista med närmare 10 olika rätter som jag ville handla ingredienser till. Dessutom kom en vän till mig på kvällen o käkade. Jag bjöd på mexikanskt; lite av varje. Det passade oss båda perfekt; jag var sugen på att laga massor med mat och hon var sugen på att sitta bredvid o dricka vin. Vi pratade semestrar och allt möjligt. Trevligare fredag får man leta efter.

Dessvärre börjar J jobba lite utanför stan nu o behöver inte middag varje dag. Men nu har jag i alla fall en proppfull kyl, och ett fönsterbräde fullt med färska kryddor. Så får jag tråkigt någon dag nästa vecka; ja, då är det bara att börja laga.

Borta kallt, men hemma regn

Alltså, jag måste skriva lite om vädret.
Jag känner det.
För det berör oss ju alla.

Det är skitkallt här, har aldrig varit med om maken. Iof hade vi ju galet varmt på semestern, men ändå!
Jag o storasyster var på bio i går, Sex and the city faktiskt. Och när vi skulle cykla hem på kvällen trodde jag allvarligt att jag skulle frysa öronen av mig... och händerna... och fötterna... och benen... och allt det andra.

Hemma är det visst regn, regnkaos. Med trafikstockningar of course.
Varför kan det inte bara vara fint? Soligt, trevligt, lagomt. Behöver inte vara tokvarmt, men lite bra ändå. Vantarna lockar inte redan om man säger så.

Familjen som aldrig sover

Har varit i Umeå snart en vecka, känns bra.

Först bodde vi hos svärföräldrarna några dagar, tog det lugnt o skönt. Vädret var helt ok, så vi minigolfade, solade, åt ute mm.

Har bott två dagar hos storasyster nu, J är hemma i Sthlm då han började jobba i går (osis).

Det var humor... faktiskt, inget annat än ren humor att familjen Storasyster aldrig sover.

Jag sov i ett provisoriskt gästrum mitt emellan föräldrarnas o barnens rum. Första natten väcks jag av att j går i sömnen. Blir skiträdd såklart. Två gånger traskade hon förbi min säng o snyftar.

Andra natten var nog samtliga medlemmar uppe o traskade, i sömnen eller vakna; vet ej. Men det var faktiskt komiskt.

Det är sådana gånger som man inser hur sjukt tyst det är hemma hos oss, när det bara är jag och J. Tyst, lugnt, ganska skönt emellanåt... bara han och jag. Att vara hemma hos storasyster är som att vara i en stor röra av värme o kärlek. Helt galet emellanåt med barn som ramlar åt höger och vänster, men ändå alltid trivsamt.

Måste bara få säga att jag har hunnit fynda lite på stan. Helt sjukt. Åker från Sthlm hit för att shoppa (!) En superfin blå tröja från The Stray boys (se nedan) och sedan en vit myströja från MQ. Ja... så kan man ju också göra.

Nu ska jag vara hos mamma o pappa i två dagar, ser fram emot att återigen gå lite på stan, denna gång med mamma då. Äta, sova (förhoppningsvis) o vila!