Kan någon stanna tiden?

Jag har semester, J jobbar, precis som alla andra jag känner i stan.

Så jag har semestrat i tre dagar på egen hand nu, och det har gått hur bra som helst.

I måndags traskade jag runt hela kungsholmen i princip. Hade i förväg prickat in saker från min "Urban guide to Sthlm" på en liten karta, hade dessutom med mig boken om caféer i stan. Så traskade jag. Och jag hade en överenskommelse med mig själv om att jag inte fick banga på att gå in på de ställen jag ville för att de kanske skulle vara tomma på folk o kännas små att gå in i. Och dels fick jag inte ta säkra vägar o bara äta på subway typ.

Jag gick o gick o gick. Hela tiden med kartan i handen (ja, jag kände mig som en turist). Men det är verkligen det enda sättet för mig att dels hitta, och dels förstå hur jag rör mig, och hur alla delar hänger i hop. För jag har verkligen så dåligt lokalsinne.

Det började regna ungefär samtidigt som jag började känna mig hungrig så jag smet in på ett minisushiställe. Kom in o kände... åh nej. Jättetomt o jättelitet. Men så kom jag i håg min regel. Så jag beställde o satte mig ute på ett av de två uteborden. Det roliga var att jag lockade till mig folk, par som stannade upp, tittade på mig o sa till varandra "ska vi äta sushi kanske, det är ju gott!" "Trevligt att sitta ute". För det slutade regna typ sekunden efter att det började.

Kände mig hur nöjd som helst. Jag var en sån person där folk tänkte "om hon kan äta där, så kan vi också äta där." Jag kände mig normal... kanske som en stockholmare till o med.

I går betade jag av "norrmalm/city" i min bok. Har gått mkt där tidigare, men nu passade jag på att gå in i de butiker som jag annars oftast bara passerat o tänkt att 'nån gång ska jag gå in där'.

Pga alla strapatser nobbade jag stan i dag för att träna o sola. Har inte tränat på ca 2 mån pga mitt knä, men eftersom jag känt mig rätt bra på slutet bestämde jag mig för att cykla lite. Det gick jättebra, och istället för att ta ut mig helt o få ont i knäet igen körde jag bara ett pass och slutade medan det fortfarande kändes bra. Hoppade sedan in i solariet för att försöka få bort alla bikiniränder från semestern.

Ibland skulle jag verkligen vilja stanna tiden, få vara i det här tillståndet tills jag ledsnar o sen själv kunna bestämma när man ska gå vidare. Bara det faktum att man kan pyssla med sina fritidsintressen känns helt ovärderligt just nu. Eller få ligga kvar i sängen o se film på morgonen när man sovit dåligt under natten.
Nästa sommar ska jag ta fem veckors semester, i alla fall om jag är kvar på samma jobb.