OS har verkligen varit katastrof. Och jag som till och med gick i från jobbet några gånger för att se Susanna Kallur ramla på första häcken. Och Stefan Holm hamna utanför pallen.
Som tur var struntade jag i Carolina Klufts längdhopp.
Idag sitter jag faktiskt och kollar på kvinnornas höjdfinal, höjd är spännande.
Sen blir sändningen helt plötsligt taekwondo istället, och jag förstår ingenting. Att titta på taekwondo får mig att tänka på Sudden i Nilecity. Ni vet, han som har filmjölksslalom, eller pelargonbrottning, Det hela känns som ett skämt, och man begriper inte vad som överhuvudtaget skulle kunn vara spännande. I Nilecity skrattar man ju, här byter man kanal o kollar på pingisen istället.
För ett tag sedan såg jag dokumentärserien Vägen till OS på svt, helt klart en av de absolut bästa dokumentärer jag har sett. Ingen kan låta bli att älska ex Jenny Kallur efter att ha sett den. 30 dagar efter sändning går den att se på svts hemsida, så surfa dit omedelbums om ni inte har sett den ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar